Mamma till Ebba och Linnea

Läckage

2012-02-15T21:47:00.001+01:00

Jag var laddad till tusen igår morse när jag satte mig i bilen tillsammans med Ebba och Linnea och tjejernas assistent. Mycket snö hade det kommit över natten. 20 cm säkert. Jag som ville ha vår nu. Bilresan till Jönköping gick bra. Fint och bra väglag. Brukar inte gilla att köra i vinterväglag, men man måste ju denna årstiden.
Kom fram till Ryhov i tid, trots att vi kom iväg lite sent. Linnea var först på tur att få sitt medicindropp idag. Försöker köra varannan gång. För rättvisans skull. För Linnea gick det bra. Hon tittar till och med nu när dom sätter nålen i handen. Det är stort! Så var det Ebbas tur att sätta nål i sin port a cath. Och vad händer då. Jo något som man egentligen inte tänkt så mycket på när det gäller just Ebba men på något sätt ändå har haft i åtanke. Jo, när sköterskan skulle spruta in koksalt, skriker hon till och blir ledsen och tar sig för porten. Aha, då var det dags, var det första jag tänkte. Men så sattes ny nål och ont att få in vätska gjorde det även denna gången. Fan, fan, fan! Ebba var riktigt uppriven och så klart helt förstörd. Lilla stumpan! Då gjorde det ont i mammahjärtat. På med bedövningsplåster på händerna. Så efter ett sprucket blodkärl och mycket gråt och lite hysteri var droppet påkopplat 1,5 timma efter Linneas kom igång. En remiss till röntgen skickades och mycket trött Ebba kämpade i sig lunchen. Kl. 14 var det dags att gå ner till röntgen. Där fick Ebba ligga på en brits med en stor röntgenkamera över sig. Det tyckte hon var rätt otäckt. Men vande sig ganska snabbt. Nu till nästa problem. För att kunna se var problemet fanns, var dom tvungna att spola in kontrastvätska i porten. Det gjorde så klart rejält ont. Vi fick en duktig sköterska som pratade med Ebba och lyckades övertala henne att få spola in vätskan trots att det skulle göra ont. All heder till henne. Utan henne hade det inte gått. Med sig upp på avdelningen fick Ebba med sig en ring, en glittrig penna och ett sudd. Dessutom fick hon två klubbor. En till Linnea och en till sig själv. Så fort vätskan var inspolat lugnade Ebba ner sig och läkaren kunde ta sina bilder och då konstatera att porten läcker. Det verkar som att det är ett hål i en slang. Sannolikt i en skarv.
Med tanke på att porten har suttit sen hon var endast 3 månader gammal, så har hon nu vuxit ur den. Porten har funkat mycket bra under dessa år, med endast några små struligheter. Vi har beslutat att ta bort porten och fortsätta medicinera i handen. Det funkar bra för Linnea. Och jag tvivlar inte på att det kommer funka bra för Ebba också. Det kommer att ta ett tag innan hon vänjer sig att bli stucken i handen. Men tror att det kommer att gå galant. Dom är så stora nu. Så det finns bra kärl att sticka i.
Kommer få ett samtal från kirurgen i Stockholm ang. Ebbas operation. Jönköping vill inte söva tjejerna. Det gör inget för mig. Är tryggare med personalen i Sthlm än de i Jönköping. Trist att behöva åka så långt bara. Men vad gör man inte för barnens bästa.

Mycket tankar

2012-02-09T14:24:00.001+01:00

Har haft mycket att tänka på den senaste tiden. Vilket jag dels märker på mina ömma käkar på morgonen. Gnisslar inte tänder. Utan ligger mest och biter ihop. Nu några nätter har det varit lite lugnare. Jag känner mig mer rofylld i kroppen. Har oroat mig för rätt många olika saker. Som inte känns lika jobbiga längre. Har väl förlikat mig med många känslor och rädslor. Vissa situationer kan jag påverka, vissa inte. En härlig människa i Stockholm sa till mig idag. Oroa dig inte så mycket , utan låt det komma och låt det bli som det blir. Och så ska jag försöka göra.
Den största och jobbigaste utmaningen blir sövning och operation av tjejerna i slutet av februari. Oron medan man väntar på att dom ska ringa från uppvaket och säga att dom är vakna. Klockan går så långsamt. Då om något skulle man vilja snabbspola dagen. Tror inte att man vänjer sig. Inte någonsin!
Men något som har stört mig mycket är den eviga sjukan som har florerat här hemma i snart två månader. När ska det ta slut. Mått riktigt jävla dåligt i omgångar. Men nu känns det ändå rätt okej. Linnea är sjuk även hon. Halsmandlarna är stora som golfbollar. Så det ska kollas upp. Halsprov på hela familjen hoppas jag att läkaren tänker göra. Tycker skiten går runt, runt här hemma. Är det inte den ena, så är det den andra. Långdraget så det heter duga.
Men humöret har vi ändå försökt hålla i topp.

Unnar mig själv

2012-02-03T09:43:00.000+01:00

lite omvårdnad idag. Idag ska jag in till stan på massage. Välbehövlig sådan. Min nacke är inte vad den borde. Likaså axlar och till viss del rygg. Var på massage för ca 3 veckor sen. Dunderskönt! Att lyfta och ibland bära runt på på två brudar, tär på kroppen. Så nu är det dags att åtgärda bekymret. Sen är det träning av muskler som måste göras. Annars lär bekymret återkomma. Har hittat en kanonbra massör inne i Nässjö, som jag kommer att gå till regelbundet. Min kropp ska hålla länge. Så jag tänker göra allt för att det ska bli så.

Dessutom är det nu mer skoj att väga sig och se att siffrorna på vågen blir lägre och lägre. Sakta men säkert. Har bara 6,7 kg kvar innan jag är nere på min målvikt. Och vad gör jag då för att gå ner i vikt. Ingenting just nu. Eller ja, kanske lite då. Äter lite mindre mat. Och nu sen jag blev friskare från dom envisa förkylningarna, har jag börjat cykla lite. Och nu när jag känner mig i stort sett helt frisk ska jag öka på motioneringen. Nu är energin tillbaka och till och med lusten att motionera har kommit tillbaka. För att genomföra motionen, tänker jag planera in det i min vardag. Annars är det väldigt lätt att hitta på skäl till att slippa. Latmasken brukar hitta hit ibland.

Min födelsedagstårta

2012-01-24T08:43:00.001+01:00

Ville testa en ny variant på gräddtårta. Och så här blev den. För att få lite höjd på den la jag på en extra fyllning och botten. Fyllningarna är svartvinbärsmousse, dumlefluff med dumlebitar och smarties iblandat och citronmousse. Färgen på grädden är sugarflairs bitter Lemon/lime.

Sakta men säkert...

2012-01-20T21:55:00.001+01:00

återgår hälsan till friskare och friskare. Snyter mig ideligen och slemlösande tas regelbundet. Dessutom måste jag ta speciellt nässpray för att bota bihåleinflammationen. Men det känns bättre och jag har helt klart mer energi. Jag vill göra mer och orkar genomföra det också. Ropar inte hej än. Tar en dag i sänder.

Idag har jag satt upp nya gardiner i vardagsrummet och städat, rensat och möblerat om i tjejernas rum. Jag hann inte riktigt bli klar innan det var dags att hämta dom på dagis. Men tjejerna blev riktigt nöjda. Komplimangerna haglade innan läggdags. Om gardinerna sa Ebba att det blev super, super fint. Hon är ett enda superlativ den bruden. Som för övrigt har lärt sig att vissla. Trodde det skulle bli svårt med tanke på att hon inte har några framtänder. Men hon kom på tekniken alldeles själv. Linnea lärde sig att vissla för några veckor sen.

Nu får det bli sängen för mig. Vill vara piggare och friskare i morgon. På återseende då.

Sjuk

2012-01-17T11:00:00.001+01:00

Är inne på min femte vecka nu. Var hos läkaren igår eftersom jag haft ont i bihålorna i två veckor nu. Kände att jag inte orkade mer. Energin är nästan lika med noll. Vid jul och nyår hade jag riktigt ont i halsen och rejält slemmig i halsen. Men trodde att halsontet som jag tyckte kändes mer utanpå än inuti halsen berodde på spända muskler. Läkaren jag var hos igår trodde att jag hade haft halsfluss, som sen övergått till bihålsinflammation och öronimflammation. Har även känt smärta mellan bihålorna och örat. Har fått nässpray som ska ta bort inflammationen. Halsflussen har ju läkt ut av sig självt. Inte undra på att jag mådde dåligt och tyckte att det kändes som om jag skulle kvävas på nyår..
Har även varit och fått underbar massage i Nässjö för mina spända muskler. Kanske inte var så bra just då, för en vecka sen. Men kände att jag var tvungen att gå. Ska gå ingen om ett par veckor. Massören som tryckte och knådade, var jättebra och trevlig. Och hon kunde bara konstatera att musklerna var otroligt spända. Det märks att kroppen far illa av bärandet på tjejerna. Även om man inte gör det så mycket längre. Och sen alla lyft varje dag man gör.
Önskar bara att man fick vila sig frisk. Men det är lättare sagt än gjort.
Nu ska jag bädda ner mig och vila några timmar till tjejerna kommer hem från dagis.

Lite nytt från Ellos

2012-01-10T11:27:00.000+01:00

En ny tunika till mig

Några klädkrokar till tjejernas rum

Tvättkorgar

Nya gardiner till vardagsrummet

Du härliga jullov...

2012-01-03T22:40:00.001+01:00

...dock utan så mycket snö. Men gud så härligt det har varit. Julafton spenderades här hemma med älskade syster med familj, kära mor och senare på eftermiddagen kom svärmor och hennes man. Många julklappar delades ut till dom förväntansfulla barnen. Det lektes hej vilt bland snören och papper.
Juldagen blev en favorit i repris. Med ytterligare gäster och mer mat och många fler paket. Tycker det är fullt ståhej med att sortera upp paketen så det blir lite på julafton och lite dagen efter, så alla barnen får öppna paket. Det byggdes lego, åts hemmagjort godis, lektes m leksaker och spelades spel.
I mellandagarna har vi spelat spel, tittat på film, barnen har lekt, byggt stora legobyggnader och varit tillsammans hela stora familjen. Och det bästa av allt, vi har varit på bio. Även tjejerna. Eftersom dom är av den mörkrädda sorten, har vi väntat med att gå på bio med dom. Men dom fixade det galant. Och nu vill dom gå på bio igen. Kul!!!

Nyårsafton firades hemma hos syrran. Vi åt god oxfilé med klyftpotatis. Hade det trevligt och barnen lekte. Mådde inte särskilt bra mot slutet av kvällen, så vi åkte hem, så vi lagom var i Nässjö vid tolvslaget. Det blev inte riktigt så som jag hade tänkt mig. Men det blev nytt år ändå.
Några nyårslöften har jag inte avgett. Man bryter ju bara dom ändå. Hoppas ni alla får ett härligt 2012!!!

Alvin och gänget 3

2011-12-29T17:54:00.002+01:00

Idag har vi varit på bio. HELA familjen för första gången. Ebba och Linnea har aldrig varit på bio innan. Men nu tyckte vi att det var dags att testa. Båda gillade Alvin och gänget 2, så då tyckte vi att 3:an kunde vara passande. Lite otäckt var det när ljuset släcktes. Men så fort filmen började var dom helt uppslukade. Godis, popcorn och dricka skulle så klart avnjutas. Mot slutet somnade Ebba en stund. Men vaknade innan filmen var slut. En kul jullovs upplevelse för hela familjen har vi haft idag. Nu hoppas vi bara att det kommer fler filmer vi kan gå på.

Röntgen x 2

2011-12-13T12:48:00.000+01:00

Här om veckan var jag i stan med Linnea för att röntga hennes högra lårben. Hon har länge (från och till i 2 år) haft bekymmer med spikarna som sitter där. Dom har suttit för högt upp och orsakat smärta och blödningar. Så nu tyckte jag att det fick vara nog. Efter ett samtal med tjejernas ortoped, kom det så en remiss några dagar senare. Och några dagar efter det var det dags. Det var premiär för oss att röntga på hemmaplan. Innan har vi röntgat i Jönköping och Eksjö vid benbrott. En lugn och rymlig avdelning med trevlig personal. Och snabbt gick det också. Vi var säkert klara på 5-10 minuter. Och Linnea var duktig och låg stilla och fick titta i belöningslådan efteråt.

I slutet av förr förra veckan fick Ebba rysligt ont i sitt högra ben. Underbenet som vanligt. Hon kan inte riktigt räta ut benet och verkar ha ont i knävecket och i knät. Nu denna gången sa hon att det gjorde ont en liten bit ovanför vristen. I det länget tänker jag automatiskt att det kan vara spikarna som har stuckit iväg upp i knät och sitter dom för högt så saknas det spik nere i benet. Vilket kan ha orsakat smärtan förra fredagen. Men det är mest en spekulation. Så i slutet av förra veckan efter lite mailkontakt med samme ortoped i Stockholm, kom vi tillslut fram till att det bästa är att röntga. Det var verkligen efterlängtat. Det ska bli skönt att få reda på vad det är som gör att hon inte kan sträcka ut knät helt.
Så idag lånade jag med mig Ebba från dagis en stund för att åka och röntga. Hela benet skulle röntgas, så fyra bilder togs. Ebba var lika duktig hon och låg stilla. Så idag blev vi klara på lika kort tid. Underbart att röntga när det inte finns en fraktur i benet. Är mycket smärtsammare då att ligga på rätt sätt då. En ring som såg ut som en måne valdes i belöningslådan. Den är Ebba riktigt nöjd med. Dessutom lyser den i mörkret.

En liten gosstund fick jag med tjejerna när jag lämnade tillbaka Ebba på dagis idag. Mystjejerna!

Årets första lussebak

2011-11-17T16:13:00.001+01:00

Idag har vi bakat lussekatter på tjejernas begäran. Mycket goda blev dom och det var riktigt skoj att baka.

Linnea kavlar

Ebba kavlar

Tjejerna har gått loss med pepparkaksformarna.

Receptet på lussekatter finns HÄR.

Dagens tanke

2011-11-16T14:47:00.003+01:00

Kärlek kan inte köpas för pengar eller prylar!

Dumle gingerbread

2011-11-10T20:47:00.001+01:00

Idag när jag var i affären med Ebba bus, hittade jag denna lilla påsen. Dumle gingerbread. En säsongsvara som säljs nu runt jul.
Jag gillar att testa nya varianter av goda original. Gillar t.e.x. dumle lakrits och äpple när den fanns.
Men dumle pepparkaka var inte någon vidare hit. Sorry Fazer! Först smakar det choklad och mot slutet smakar det pepparkaksdeg. Tycker det är trist att det alltid smakar pepparkaksdeg. Samma sak är det med sandwich (glassen). Vaniljglass med pepparkaksdeg runt. Ingen hit heller. Trist att tillverkarna inte kan fånga den goda pepparkakans smak istället.
Kommer INTE att köpa Dumle gingerbread någon mer gång.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Så underbart

2011-11-10T01:19:00.000+01:00

Idag har vi varit på Ryhov halva dagen. Medicineringsdags! I våras var vi uppe i Stockholm med tjejerna dels för att operera bort Linneas port (i den har hon fått medicinen via dropp) som hon har haft inopererad sen hon var 3 månader gammal. Den hade strulat i ett antal månader innan det. Och det var en mental pers att ta sig till medicineringen varje gång. Hade gladeligen avbokat/ombokat dom besöken om det inte hade varit så att medicinen dom får stärker skelettet och gör så att det orkar växa. Den är välbehövlig och jag kan tacka den för mycket. Mycket smärta som vi har sluppit tack vare den. Och dessutom växer tjejerna sakta men säkert.
Tanken med Stockholmsbesöket var att Linnea skulle operera bort porten och få en ny lite större inopererad eller fixa till den som satt på plats. Men så blev inte fallet. Läkaren fick det inte att funka att byta ut slangar på den gamla. Och misstänkte då att Linnea hade en propp som satt i vägen. Så därför opererade han inte in en ny. Utan bara plockade bort den gamla. Vi fick även stanna kvar lite längre på sjukhuset eftersom tösen var tvungen att göra en magnetröntgen. Ännu en sövning stod på schemat. Nervöst som vanligt. Men allt gick bra och ingen propp syntes till. Så antagligen hade det bildats en ficka där inne som gjorde att vätska varken kom ut eller in i porten.
Så hur skulle vi nu gå tillväga vid medicineringen i framtiden efter att porten plockats bort. Eftersom jag inte har någon medicinsk kunskap utan bara kan gå på känsla. Valde jag att Linnea skulle stickas i foten, eftersom det var längst från ansiktet och det var lättast att hålla benet still. Det är mycket man ska tänka på när man håller "fast".
Brukar dubbelemla sen porten opererades bort. Plåster plus salva. Men oavsett hur mycket jag jag dubbelemlat. Så har hon skrikit och hon har sprattlat. Trodde från början att hon var mest rädd. Men det har gjort riktigt ont att sticka i foten. Men sköterskorna har låtit mig hållas och gått på min linje. Varför kan jag nu säga. Varför fick dom inte mig att ändra mig och förklara för mig att oavsett hur mycket man emlar, så märks det inte och det gör gruvligt ont ändå. Men nu för en månad sen så började vi prata om det här med hur Linnea reagerar vid nålsättandet. Och jag som hela tiden har resonerat att det ska stickas så långt ifrån ansiktet som det bara går. Linnea har ett kontrollbehov, som uppkom under portstrulet. Hon vill ha koll på hur fort koksalt sprutas och se nålen och allt vad sköterskorna gör. Inte så mycket längre som tur är.
Men i morse dubbelemlade jag båda händerna innan vi åkte hemifrån.
Hade rejäl ångest igår kväll inför hur dagen skulle gå. Om lilla damen skulle protestera och inte alls vilja delta in det nya som skulle ske. Idag var jag mer focuserad och kände att jag hade inget val. Utan medicineringen skulle ske idag och det görs för en mycket bra sak. En livsnödvändig sak.
Satt och spelade fia med Ebba medan Linnea var med sina assistenter i tryggt förvar. Hon hade fått välja vem hon skulle sitta hos. Armen blev lagd på en kudde och sköterskorna fixade och donade för att hitta det bästa kärlet att sticka i. Och det gjorde dom . För det lyckades galant. Linnea sa inte ett ljud. Och framförallt det kändes inget. Och det är det viktigaste. Det ska inte behöva göra ont och det ska inte medföra rädsla och oro.
När jag trodde att dom fortfarande höll på att stasa och leta kärl, så var redan PVKn satt och Linnea hade inte känt någonting.
Nu behöver jag inte känna oro inför medicineringen. För det kommer att gå galant. Men hon tyckte nog att det var lite jobbigt att ha vänsterhanden i bandage. Hon påtalade att hon inte kunde dela sin mat och det var svårt att pyssla, när man i stort sett bara kan använda en hand. Men Linnea fixa det bra ändå.
Så nu frågar jag mig själv, varför jag inte har gått på sköterskorna linje tidigare. Men NU gör jag det.

Permobilhuliganer

2011-11-03T11:19:00.001+01:00

Mammas och pappas älsklingar

Published with Blogger-droid v1.7.4

Nöjd

2011-10-27T22:17:00.001+02:00

Jag är så nöjd över mitt liv. Det trots stundtals ångest och oro över barnen. När dom bryter sig eller är sjuka. Då kan det kännas riktigt tungt. Men det är övergående.
Men annars då. Jo då är det strålande. Jag har fått möjligheten (tack vare andra) att jobba med mina barn. Få vara mina barns assistent. Vilken gåva det är att få följa sina barns utveckling. Så som jag får. Och dessutom får jag syssla med min hobby (baka och dekorera tårtor) medan tjejerna är på dagis. Det bästa av två världar. När dom sen kommer hem är det full rulle och det ska pärlas, gåtränas, dega m playdo m.m.
Och jag tror att mina barn kommer att bära med sig tryggheten och närheten till mig som mamma och framförallt oss som föräldrar. Att alltid finnas där och stötta och finnas när man behövs. Inga mastodont dagar på dagis. Men framförallt vara där aktivt. Se barnen och lyssna när dom har något att säga.

Och det är inte heller fel att barnen är näst intill lika intresserade av att baka och skapa som jag är. Vi kan sitta lääänge och dega och göra blommor, trycka bokstäver m.m. med så väl playdo som sugarpaste. Och man märker hur väl dom sitter och betraktar när jag skapar. För framförallt Linnea vill göra likadant. Och hon gör likadant med bra resultat. En framtida jobbpartner kanske. Baka och göra dekorationer klarar man trots att man är rullstolsburen. Ebba blir nog sjuksköterska eller något sånt. Mer om det en annan dag.
Nu ska jag mysa med maken. 4 år som förlovade idag.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Besök hos tandis

2011-10-20T21:44:00.001+02:00

Eftersom tjejerna även har sköra tänder, så går vi ganska ofta hos tandläkaren. Just nu är det var tredje månad.
Igår var vi där igen. Tjejerna är så trygga och vill testa nya grejer. Nu sist fick dom testa att blåsa luft på tänderna. Gick kanon! Jag är mäkta stolt över the girls. Ebba fick plasta lite på en tand. Och så bananlack så klart. Tjejerna hjälper till att hålla den lilla koppen m tandkräm och bananlacket. Linnea slapp plasta och det känns bra. Sen upptäckte tandläkaren att båda tjejerna hade två lösa tänder. Dom i mitten nere. Så båda fick ta bilder på tänderna. Vilket dom för övrigt klarade galant. Och på bilderna kunde man tydligt se att båda tjejerna har permanenta tänder som är på väg upp. Trodde inte att dom redan skulle börja tappa tänder innan dom fyllt fem. Väldigt ovanligt har jag fattat det som. Hoppas nu bara att dom permanenta är mycket bättre kvalité på än mjölktänderna. Men båda tjejerna är ju tandlösa sen innan. Linnea slog ut en framtand förra sommaren. Och Ebba fick dra ut dom fyra tänderna där framme uppe i påskas. Samt en tand längre bak. Så gluggar är vi vana vid.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Söta gubbar

2011-10-04T11:49:00.002+02:00

Ebba har gjort den blå och den bruna gubben. Den blå fick glasögon och den bruna har bedårande ögonfransar. Linneas lilla gubbe verkar sträcka sig efter något.
Måste säga att det är underbart att sitta och titta när dom målar.

Igår övade vi även på alfabetet. Dom flesta verkar dom kunna med viss tveksamhet. Vi skrev även namn på ett papper som dom sen fick skriva av under namnet. Ebba skriver övervägande bak och fram. Och nu har hon även börjat skriva med början från höger till vänster. Men det är normalt. Så jag bryr mig inte om att kommentera det till henne. För det roliga är att dom skriver bokstäver och ord. Inte hur fint eller om det är åt rätt håll eller inte.
Linnea kan sen ett tag tillbaka också skriva sitt namn. Det bara hände. Från att ha inte brytt sig, till att helt plötsligt kunna skriva hela sitt namn. Underbart!

Cykla är skoj!

2011-10-02T17:31:00.000+02:00

Linnea cyklar

Ebba cyklar

I helgen har det varit fint vänder här. Så då passade vi på att sticka iväg till en stor parkering där tjejerna kunde cykla och åka rulle.Vilken höjdare! Dom trampade på och cykeln rullade fort fram.

Ebba hälsar att hon cyklade fort som tusan!

Play Doh

2011-09-27T17:18:00.003+02:00

Idag efter dagis ville tjejerna göra play doh lera. Dom har tjatat i flera dagar. Men vi har inte haft tillräckligt med salt hemma.
Dagens färg blev: ROSA

Recept på play doh:
4 dl vetemjöl
2 dl salt
2 msk citronsyra
5 dl kokande vatten
2 msk matolja
Jag brukar minska på oljan och öka mjölet något. Har upplevt att degen blivit kladdig dom senaste gångerna.
Ös i mjöl, salt och citronsyran i en bunke. Mät upp vattnet, oljan och tillsätt färgen i en annan bunke. Häll sedan i vattnet i mjölet. Och vispa m elvisp tills degen är tjock och len.
Smidigt och enkelt och roar barnen i timmar.

Svar på kommentar

2011-09-13T09:48:00.002+02:00

Den här kommentaren fick jag igår av en bloggläsare. Vet vem du är Danne och jag undrar var du har varit under tjejernas 4 levnadsår.

Kommentaren:
Men varför envisas med att låta tjejerna sitta i sandlådan på marken, istället för att höja upp sandlådan till deras nivå? Jag tror att tjejerna skulle må ännu bättre av att kunna sitta i sina stolar och leka i sandlådan. Inte behöva sitta i den kalla, hårda sanden. Det är något som Jönköpings kommun har på alla deras anpassade lekplatser och då vill jag stryka under anpassade... för det är något som tjejerna skulle behöva, att ha en mer anpassad lekplats hemma där de kan leka utan att behöva få ont eller utsätta sig för onödigt tryck på kroppens olika delar som redan är sköra. Men det är bara ett tips för att barnen ska få en lite högre standard i sin vardag.

Ja varför ska jag låta mina barn sitta i sandlådan med resten av familjen och köra bilar, gräva stora hål. Göra kakor och göra garage? Jo, för att dom älskar att sitta där. Och för att dom leker på samma villkor som resten av gänget oavsett ålder eller kön. Och varför skulle dom må bättre av att sitta i en permobil och "leka" i en upphöjd sandlåda. Det gör dom ännu mer utstötta ur det vardagliga lekandet. Ska jag plocka bort ännu en sak som tjejerna kan göra som alla andra. Sitta och dutta lite med en spade i kanten av något som kallas sandlåda skulle hämma och kränka dom ännu mer.

Sen undrar jag om du någon gång har suttit i en sandlåda själv? Sand är inte hård. Sand är mjuk och följsam. Och normalt sett tar man på barnen varma kläder om man går ut och det är kallt. Precis som alla andra föräldrar gör. Eller? Upplever barnen att det är kallt. Har man tagit på barnen för lite kläder. Punkt!

Därför anser inte jag att vi behöver och då understryker jag behöver anpassa vår tomt med en upphöjd sandlåda.

Med tanke på att du känner oss, så borde du också veta vad tjejerna klarar och tål. Att bryta skelett av att sitta i sandlådan gör nog inget OI-barn. Möjligtvis om det kommer någon och springer på dom eller trillar på dom. Men inte av själva lekandet. Och framförallt sittandet. Vad har du fått det ifrån? Och med andra ord skulle då inte tjejerna kunna sitta på vanliga golv i så fall som är stenhårda i jämförelse med sanden i en sandlåda. Mig veterligen har aldrig och då menar jag aldrig tjejerna påvisat någon form av smärta av att leka i sandlådan. Och onödigt tryck på kroppen vet jag inte riktigt vad du har fått det ifrån. Med andra ord skulle dom inte kunna bäras eller kramas heller då. Om sanden är så hård, vad har ni för sand?

Om vi pratar högre standard. Så kan vi ta turen via kommunen som har nekat oss bostadsanpassning i hemmet. Den standard vi har ute är betydligt högre än den vi har inne utrymmesmässigt. Och det borde du veta. Så jag anser att utomhusvistelsen har betydligt högre standard än den vi har inne. Och det kan du inte säga någonting om. Punkt!

Och jag tycker du ska leva i verkligheten och inte via sidor på nätet som skriver ut en generalisering om vad OI-barn tål och inte tål i dom olika typerna som finns. Jag lever här och nu och framförallt i det verkliga livet. Och du känner inte mina barn lika mycket som vi gör. Men du vet mycket väl vad tjejerna klarar och hur dom mår. Så hoppa och skit med dina teorier om onödigt tryck och smärta. Klarar man att trilla ner från en säng, så klarar man nog att sitta i en sandlåda också.

Koala

2011-09-13T01:47:00.001+02:00

Den här lilla söta saken blev det. Den går inte att sänka ner till marknivå som den andra jag var inne på. Tjejerna provade den nedsänkbara. Men den var inte alls så smidig som denna lilla koala. Den heter så, den lilla gula saken.

Linnea kan ta sig upp i den själv och klättra ner också. Ebba kommer upp i den också med lite hjälp. Lite stöd under rumpan, så fixar det sig galant. Och inom en snar framtid kan Ebba fixa klättringen själv. För så mycket hjälp behövde hon inte.

Så nu är det ytterligare lite väntetid på att permobilerna ska tillverkas och monteras ihop. Så inom fyra veckor så har vi två permobilburna tjejer. Så nöjda dom är när dom kör. För mycket körning blev det på hjälpmedelscentralen. Man fick tvinga ur dom ur permobilerna. Och det bådar ju gott. Tänk vad härligt det ska bli att gå en lång promenad med tjejerna här i samhället och slippa köra dom i vagn. Och den självständighet det ger. Blir helt lyrisk av tanken. Mina små ögonstenar ska få var sin permobil som dom kan åka runt med utan problem. Åka omkring ute på gräsplanen på dagis där dom andra springer omkring. Lite samma villkor fast annorlunda. Är så glad för deras skull.

Idag är det dags

2011-09-12T09:41:00.002+02:00

Idag vid lunch ska vi dra kosan mot Jönköping och hjälpmedelcentralen. Där ska vi prova ut var sin permobil till mina bästaste tjejer. Och som vi har väntat på att få komma och prova ut dom. En lång väntan. En onödig väntan i mitt tycke. En hel lång sommar. Men nu är äntligen dagen här. Det ska provas fotstöd och sitsar och permobilen ska skräddarsys till tjejerna. Så att dom ska passa perfekt för tjejernas behov. Åh, så kul det ska bli. Vi ska övningsköra nere på en stor parkeringen här i närheten. Som vi har pratat om det. Förväntan är stor. Precis lika stor som väntan på dessa trehjuliga cyklar, som fortfarande inte har dykt upp.

Tänk om hjälpmedelcentralen kunde se till behovet och inte till pengarna någon gång. Och vi som lever i detta perfekta rika Sverige. Där alla ska vara värda lika mycket. Men nä, så är det faktiskt inte. Inte vad jag har märkt i alla fall.

Bilden är lånad från permobil

Tänk vilken frihet att kunna ta sig ner själv till sandlådan.

Dagarna rullar på...

2011-08-29T12:41:00.000+02:00

... och näsor snyts och astma medicin ges. Antingen vill inte denna förkylning släppa eller så började den om någon gång mitt i. Förra veckan var vi på återbesök hos läkaren. Vi skulle diskutera allergi och astman. Fast det blev nog mest om astman och lite annat.
Tycker att infektionsastman börjar klinga av mer och mer. Vi behöver inte ge ventoline och pulmicort så ofta. Inte ens varje gång dom är förkylda. Det är bra. Skulle tro att astman försvinner helt i framtiden. Det tror läkaren också. Och det verkar faktiskt rätt lovande. Men tjejerna är så duktiga på att ta medicin, så det är ändå inget problem när medicin behövs.

På dagis har tjejerna haft kräftskiva. Dom fick vara med att koka kräftor, äta flera stycken. Men det roligaste av allt var att Ebba fick tävla mot en kräfta. Hon har blivit duktig på att gå själv med rullatorn på dagis. Så dagispersonalen la en kräfta på golvet och Ebba fick gå med rullatorn brevid. Hon var stolt när hon kom hem och sa att hon hade vunnit mot kräftan.

Själv har jag varit på möte på ett dagis. Ett dagis i närheten där tjejerna kommer att hälsa på och få leka med jämnåriga, som sen kommer att gå i samma klass i skolan. Kul tycker jag. Och personalen verkar mycket angelägna om att tjejerna ska känna sig välkomna och under deras förutsättningar.
Jag känner mig trygg och då kommer tjejerna känna samma sak.

Ebba och Linnea har pärlat väldigt mycket den senaste tiden. Men nu verkar det vara pussla som gäller. Och förstås leka med husbilen och husvagnen. Dockor kommer som enstaka inslag i vardagen med. Men inte så ofta som förut. Det märks att saker och ting ser periodvis. Lite roligt att se.

Intresset för att baka och göra lite dekorationer har dom också. Någon gång när jag har lite mer tid och tålamod, ska tjejerna få göra sin egen tårta. Det ska bli kul. Det får bli en liten sådan.

Disken och tvätten väntar, så nu måste jag slita mig från datorn en stund.

Dagens dagisbarn

2011-08-22T13:40:00.002+02:00

Linnea ser nästan ut som ett skolbarn.

Efter lite fix och don som medicinering av ventoline och pulmicort, blev dom så klara inför taxins ankomst. Trodde att tjejernas astma vuxit bort. Fast å andra sidan valde vi att ge medicin i förebyggande. Innan det blir jobbigt. Om det nu skulle bli jobbigt. Inget man vet. Men onödigt att chansa.
Om någon timma är tjejerna hemma igen.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Snodd från facebook

2011-08-19T12:27:00.003+02:00

En döende mormor säger till sitt barnbarn:

"- Jag kan dö när som helst. Jag vill att du ärver min gård, min villa, herrgård och alla mina djur samt 22 miljoner".

"- WoooW!" utbrast barnbarnet "- Tack Mormor, jag visste inte att du hade en gård och all denna rikedom. "- Vart ligger gården?"

Mormor svarar med sitt sista andetag ....

"- På Facebook !"

Dagens dagisbarn

2011-08-19T09:02:00.002+02:00

Flummar som vanligt

Glada i hågen for dom iväg till dagis. Lite hostiga, lite snoriga. Idag är det fredag igen. Och vid ett svagt ögonblick i början på veckan lovade jag att vi skulle köpa glass på burk. Inte vilken glass som helst. Utan Ben & Jerry's. Som det har tjatats om den där glassen HEEEELA veckan.

Idag ska jag städa lite och sen göra dom sista dekorationerna till tårtorna som ska göras nästa helg. Många burkar m dekorationer blir det.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Nytt utseende

2011-08-19T07:53:00.000+02:00

Igår fick jag min nya header. Min syster gör lite olika headers efter önskemål. Mycket smidigt och det blir riktigt snyggt. Vill ni ha en fin header men inte kan eller har möjlihet att göra egen. Så kan ni gå in HÄR och kontakta Carro. Hon vill säkert hjälpa till.

Dagens dagisbarn

2011-08-18T08:34:00.001+02:00

Idag chansar vi lite. Båda barnen uppfyllde frisk kriteriet i morse. Så får vi se om det håller sig så hela dagen.
Tyvärr blev Linneas nya mössa kvar på dagis igår. En nackdel när man inte hämtar själv.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Tjejernas skapelser

2011-08-17T20:15:00.001+02:00

Ikväll har tjejerna suttit och skapat. Det börjar arta sig. Innan pärlade dom lite och sen hällde tillbaka pärlorna, för att börja om och bara pärla lite igen. Nu läggs pärlplattan hel och ska strykas också. Fint blir det.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Dagens dagisbarn

2011-08-17T08:43:00.001+02:00

Linnea fick äntligen åka till sitt älskade dagis. Som hon har längtat.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Sommarlovet är över

2011-08-12T13:36:00.001+02:00

och tjejerna har börjat på dagis. Veckan började med först dagis sen bvc efter. 4-års kontrollen var det dags för. Och tjejerna fick en OK stämpel i rumpan båda två. Dom fick kolla synen. Inga problem där inte. Sen fick dom berätta vad Kalle gjorde i en pärm. Han lekte med en bil och en boll på en matta. Ritade med kritor, tog på sig vantar m.m. Och tjejerna berättade sakligt och svarade på alla frågor dom fick. Kunde lugnt luta mig tillbaka i stolen och njuta av tjejerna. Två huvudfotingar målades och ett kryss skulle skrivas också. Ett måste enligt bvc sköterskan. Ebba skrev sitt namn på sin teckning. Underbara unge!
Mätning och vägning skulle också göras. Ebba är nu 83 cm lång och väger 14,5 kg. Liten 4-åring. Men så naggande god. Linnea har vuxit lite mer. Så hon är nu 85,5 cm lång och väger 17,6 kg. Hon är sannolikt likt lika tung som en normallång 4-åring är. Men eftersom tjejerna saknar ungefär 20 cm på längden blir dom mer kompakta. Men vad gör det. Ingenting egentligen. Vi får ju gratis inträde på djurparker och sånt i några år till. Någon fördel ska det väl vara.

I tisdags var det dags för medicinering igen. Har varit skönt att slippa medicinering nu över sommar. En flykt från vardagen på något vis.
Det gick bra på sjukhuset. Och vi kom där ifrån skapligt tidigt. Linnea tycker att nålsättningen i foten (PVK) går bra. Trots att hon blir upprörd och ledsen. Hon repar sig fort. Och säger efteråt att det kändes bra. Hon är så himla duktig. Trots att hon mest av allt skulle vilja sparka sig fri, så håller hon benen still och knäpper med fingrarna istället. Sist skällde hon på nallen hon höll i handen. Sköterskan fick sig några ord också.
Men så fort nålen är fasttejpad, så är det som vanligt igen. Men det viktigaste av allt är vad hon säger efteråt. Och hon anser alltid att det känts bra. Så det håller vi fast vid. Så än så länge avvaktar vi med att operera in en port-a-cath. Onödigt att söva för mycket känns det som. Men funkar det inte bra med pvkn, så ställer vi oss in på operation igen.

I onsdags städade jag hela dagen medan tjejerna var på dagis. Bakade en omgång macarons. Dom kan du hitta HÄR. Tjejerna fick åka taxi till syrran efter dagis. Kom dit senare. Visning av vårt hus på kvällen. Åt goda våfflor med grädde och sylt hos Ola och Carro. Kom väl där ifrån efter sju.

Igår tog jag en dag där jag bara gjorde sånt som jag hade lust med. Satt och googlade mycket efter intressanta saker. Gick och drällde. Var inne i stan och köpte mat till djuren. Så var man tusen kronor fattigare. Men djuren mår bra och håller sig friska. Så då är det verkligen värt pengarna.

Bilden är lånad från royal canin

Detta foder är det vi använder nu. Innan var åldersrekommendationen 10 år. Så därför avvaktade vi med seniorfodret. Men dom verkar har sänkt åldern nu. Och det ska visst komma ett foder för 14 år och uppåt också. Våra katter är 14, 10 och 8år.

Idag är det äntligen dags för fredagsmys. Familjen blir komplett och tror det blir en lugn helg. Både jag och maken är fortfarande lite förkylda. Så jag hoppas att man är fullt frisk till nästa vecka börjar. Vill börja träna igen.

Har gjort lite pyssel och klippt gräset idag. Ska väl ta tag i disken också. Men mer behövs inte just nu. Ganska bekvämt och härligt.

Ishockey

2011-08-09T12:35:00.001+02:00

Idag är vi på medicinering i Jönköping. Med lite fantasi, kan man komma på lite olika lekar medan man fördriver tiden. Nu är det ett par timmar kvar innan vi får åka hem.
Vid ett av borden i matsalen har vi spelat ishockey med hjälp av sugrör och en läskkork.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Städdag

2011-08-07T14:15:00.000+02:00

Passade på att låta tjejerna vara med och städa och fixa lite. Och då fick dom tvätta sina bobbycarar.

Bullerbyn

2011-08-07T10:46:00.001+02:00

Ett annat resemål vi besökt under vår semester är Bullerbyn. Där dom spelade in Bullerbyfilmen. Det ligger utanför Vimmerby i Pelarne. Den första tanken när vi kom dit var vad litet det är. Kändes inte alls lika stort som på filmen. Har varit i Bullerbyn en gång innan med när syrran var liten. Just barnen i Bullerbyn är Ebba och Linneas favoritfilm av Astrids filmer. Så det kändes kul att få ta med tjejerna dit och visa dom husen och ladugårdarna. Och den härliga naturen. Få berätta vilka som bodde i dom olika husen. Inte behöver man åka långt på semestern för att ha kul.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Gekå's i lego

2011-07-31T19:52:00.001+02:00

Denna legomodell av gekå's finns uppe vid fiket och restaurangen på Gekå's. Den är i skala 1:44.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Semester - Varberg

2011-07-29T01:45:00.002+02:00

I måndags åkte vi åter igen iväg med husvagnen. Destinationen denna gången blev Ullared och Varberg.

Här kommer några bilder från Varbergsutflykten.

Stena Line

Varbergs fästning

Kallbadhuset

Linnea

Ebba

Grumme tvättsåpeön?

Härlig utsikt från fästningen

Fick väldigt många frågor från Ebba och Linnea angående fästningen och "styggingarna" som fick sitta inlåsta i fästningen. Och svarade efter bästa förmåga. Och jag tror att tjejerna nöjde sig med svaren. Är imponerad över att dom ville lära sig om Sveriges historia.

Vi gick även ut på piren och fick se Stena Line avgå från Varbergs hamn med destination Danmark. Linnea blev lite orolig när det stora, stora fartyget åkte nära förbi oss. Inte närmare nu sa hon.

Semester - Borås Djurpark

2011-07-29T01:22:00.000+02:00

Förra vecka var vi med husvagnen i Borås några dagar. Helt underbart! Fick njuta av djuren i parken i två dagar. Bada i pool och bara mysa med familjen. Syster med familj kom och gjorde oss sällskap på campingen och djurparken den ena dagen. Härligt väder och trevligt sällskap!
Här kommer det några bilder från vistelsen i djurparken.

Ullared

2011-07-25T22:25:00.001+02:00

Idag hakade vi på husvagnen bakom bilen och styrde kosan mot Ullared och gekå's. Eftersom det var proppat med folk, så valde vi att äta mat och gå i butikerna runt omkring först. In på gekå's kom vi. Och trots att det var sent på dagen, var det rätt mycket folk kvar där inne. LÖNING! Säger inget mer. Här kommer ett axplock av det vi hittade.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Då och nu

2011-07-18T10:40:00.001+02:00

Tjejernas tomatplantor har verkligen skjutit i höjden. I slutet av april var dom ett par dm höga. Och nu är dom minst en och en halv meter höga. Fullt av blommor på alla plantor och små tomater på nästan alla plantor och resten är på g. Plantorna trivs verkligen på altanen. Varmt, lä och grönsaksnäring emellanåt. Nästan som ett växthus.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Dagarna...

2011-07-17T12:13:00.001+02:00

lunkar på. Lite aktiviteter har vi sysselsatt oss med. Perfekt väder har det ju inte varit. Vi har avverkat två kalas. Ett borta och ett hemma. Maken börjar sin semester nu, så nu drar semestern igång på allvar. Kul ska det bli. Ett gammalt resmål och ett nytt. Spännande! Sen tar vi nog en trippel till Ullared också. Fast ingen storshopping denna gången. Tjejerna fick en barbiebil när dom fyllde, som det bråkas om. Så vi köper helt enkelt en till. Problemet löst! Kan vara skönt att glida omkring på Gekå's utan att vara ute efter något speciellt.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Fixat naglarna

2011-07-11T13:53:00.001+02:00

Idag var det dags att göra om naglarna. Hade bara tre naglar kvar. Åter igen blev jag nöjd. Köpte även mer olja och lim. För denna gången ska jag minsann inte pilla om kanterna släpper. Utan då blir det fila och limma om det behövs. Ska tillbaka om fyra veckor igen. Men jag ska alla naglar sitta kvar. Då får det bli andra dekorationerna.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Nu är dom här!

2011-07-07T21:00:00.001+02:00

Dom första tomaterna är här nu. Dom är lite större än ärtor. Frågan är nu hur man får dom att inte spricka när dom blir stora. Varför spricker dom? Någon som vet? Många blommor är det på alla 9 plantorna. Tar nu mer bort "skott" för att vara säker på att tomaterna mognar. Mycket omvårdnad ska dom ha. Kul är det!

Published with Blogger-droid v1.7.2

Bröllopsdag

2011-07-03T22:03:00.001+02:00

Idag är det 1 år sen jag och maken gifte sig. Det var sommarens varmaste dag. 30 grader om jag inte minns fel. En helt perfekt dag som spenderades med underbara människor. Så idag ett år senare är vädret inte alls lika bra. Men vad gör det, när man är med det käraste man har. Vi har ätit ute på restaurang och spenderat dagen tillsammans. Jag och maken ska åka iväg tillsammans senare. Men först ska vi ha en underbar sommar tillsammans m alla barnen.

Published with Blogger-droid v1.7.2

SOMMARLOV

2011-07-02T11:31:00.001+02:00

Nu har vi tagit sommarlov. Sista läkarbesöket för nu är avklarat. Nästa blir i början av augusti nästa gång. Gött! Så nu ska vi njuta av ledigheten.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Sällskap vid badet

2011-07-01T13:24:00.001+02:00

Igår när vi var och badade fick vi fjäderbeklätt sällskap på stranden. En mamma och hennes sex ungar. Det märktes att dom blivit matade av människor. En av ungarna bet maken i hälen till och med. Tjejerna som annars är lite rädda för alla sorters fåglar, visade ingen som helst rädsla. Kul att se!

Published with Blogger-droid v1.7.2

Fika till dagis

2011-06-30T13:28:00.000+02:00

Eftersom det är sista dagen på dagis idag, bakade jag blåbärsmuffins med frosting ovanpå till personal och barn på tjejernas avdelning. Nu har tjejerna sommarlov i fem veckor. Det ska bli underbart att slippa passa tider och kan ta dagen som den kommer. Dock kommer jag väl få mindre gjort här hemma. Men i sin helhet kommer det bli kanon.

Riktigt bra blev frostingen. Och att det äntligen blev kanon med den mixade färgen.

Tomatplantor

2011-06-28T12:10:00.001+02:00

På dagis har tjejerna odlat fram tomatplantor. Och inte bara ett par stycken. Utan närmare 15 stycken tillsammans. Valda ut dom finaste. Och så blev det 9 styck kvar. När vi fick hem dom i maj, var dom ca 10 cm höga. Nu är dom betydligt större.
Väntar med spänning på tomaterna. Än så länge är det bara blommor.

Ikeas plastlådor funkar kanon att odla tomater i. Har gjort hål i botten för dränering.

Den största plantan

Många blommor. Ska bli spännande när tomaterna börjar komma.

Tycker det är så skoj att det är tjejerna som har odlat fram dessa på dagis. Och sen att dom får vara med och se när dom växer.

Snart är det dags att ta hem tjejernas blommor som dom har sått också.

2011-06-27T11:02:00.000+02:00

Igår hade vi 4-års kalas för Ebba och Linnea. Maskerad kalas fick det bli. Tyckte tjejerna var stora nog, för att uppskatta en sån sak. Tror alla barnen tyckte det var skoj.

Linnea som katt

Fick hjälp med att sy kattsvansen. Tack May-Lehn!

Ebba som kanin. Öronen har min farmor sytt åt mig en gång i tiden när jag dansade balett.

Gjorde en hederlig garnboll som svans till Ebba.

Paketöppning efter maten

Sen bjöds det på fiskdamm. Lek med dom nya leksakerna. Och sen gick vi ut till det härliga vädret och fikade.

Tjejerna var helnöjda efter att alla hade åkt hem. Härligt väder, god mat, mycket trevliga gäster, gott fika och det allra bästa, nya roliga leksaker att leka med. Ebba fick äntligen sin efterlängtade våningsäng till dockhuset. Det var svårt att få iväg tjejerna till dagis idag på morgonen. Så det blir bra att dom har sommarlov nästa vecka. Då hinner dom leka med allt.

Tack alla som var med och gjorde Ebba och Linneas 4-års kalas så roligt!

Tårtor

2011-06-27T10:21:00.001+02:00

Har uppdaterat hobbybloggen med helgens tårtor till tjejernas kalas. Tårtorna kan du se här.

Bakat

2011-06-22T08:56:00.001+02:00

Gårdagens bullskörd! Med smakerna kanel och kardemumma.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Planering och åter planering

2011-06-20T14:15:00.000+02:00

Denna veckan ska det fixas en hel del. Som tur är ska vi inte vara hemma så mycket på midsommarafton, så den dagen består bara i frukost och lite paketöppning.
Men innan dess ska det städas och fixas fem styck maskerad utstyrslar. Jag ska till optikern för ett "återbesök". Ska även hämta lite bakgrejer hos ett företag. Sånt jag ska ha till tjejernas tårtor på söndag. Det ska göras tårtor, kakor och ev. en laddning bullar till innan dess. Måste nog ta en sväng till Jönköping i veckan för att inhandla kläder till tjejernas maskerad kalas. Men får ta det som sista utväg om jag inte kommer på något annat. Hade ett förslag till maken, att han kunde vara liemannen. Men vet inte om han var så sugen på det. Jag vet vad jag ska klä ut mig till i alla fall. Ska kolla med tjejerna vad dom vill vara. Har hört spiderman och pippi långstrump. Men det kan ändras på en kvart.
Bakningen får bli i morgon och ev. på onsdag. Tur att det finns frys. Tårtorna tänkte jag göra på lördagen. Egentligen ska man göra fyllningarna på fredagen och sen täcka tårtorna på lördagen och sen dekorera på den dag man ska ha dom. Alltså på söndagen. Men eftersom vi är borta på fredagen och på söndagen vet i sjutton om jag kommer hinna dekorera dom, så får jag göra allt på lördagen istället. Måste ju fixa maten till söndagen också. Å den måste göras på söndagen. Fullt upp med andra ord.

Resultatet

2011-06-17T21:46:00.001+02:00

FIIIINA

Published with Blogger-droid v1.6.8

Fixat naglarna

2011-06-17T21:33:00.001+02:00

Idag var jag hos en elev på en nagelsalong i stan. Riktigt duktig var hon och ett mycket bra resultat blev det. Är supernöjd. Hon byggde naglarna med gele och uv-lampa. Har redan bokat in en ny tid om fyra veckor.
Tänk om man skulle ha den konstnärliga ådran själv. Skulle vara kul att göra på sig själv och andra.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Är grymt besviken

2011-06-17T12:23:00.000+02:00

Pratade för en stund sen med två olika personer från habiliteringen. Tjejernas cyklar blir beställda idag med diverse tillbehör. Men risken är att det minst är tolv veckors leveranstid. Då kan man glömma att få cyklarna nu i sommar med andra ord. Detsamma gäller för deras efterlängtade permobiler. Fick veta att det blir inget under sommaren i alla fall. Så jävla illa. Fruktansvärt trist för Ebba och Linnea. Hur kul kommer det bli att få cyklarna i höst eller vinter när man inte kan vara ute och cykla i samma utsträckning som man kan göra på sommaren. Fattar inte varför det ska vara sån rent ut sagt jävligt lång leveranstid. Och det finns ingen förståelse för att säsongen är nu, inte om tolv veckor. Men det verkar inte som att det går att skynda på saker och ting heller. Det ska beslutas och så ska det gå igenom procedurer. Byråkrati på hög nivå!
Men nu vet jag att så här är det, så då behöver jag inte tänka på det mer. Sakerna är beställda i alla fall. Alltid något.

Utflykt x 2

2011-06-16T12:30:00.000+02:00

Idag är tjejerna på utflykt med dagis. Dom fick åka till dagis som vanligt för att äta frukost. Sen skulle dom ta bussen till utflyktsmålet. Dom skulle åka hem till en av "fröknarna" på avdelningen. Där skulle dom grilla korv, titta på höns och kycklingar. Blir väl en hel del lek med skulle jag tro. Att åka buss lär ju inte ha blivit några problem, eftersom vi åkt en hel del buss i Stockholm när vi varit där. Ska åka och hämta dom på utflykten lite senare.
Sen i eftermiddag ska vi in till Jönköpings stadspark för lite picknick och lek. Skönt att det blir en paus mellan utflykterna, så man hinner med att packa ner det som ska med till picknicken. Vi får ju tur med vädret idag. Dom andra dagarna har det ju varit lite si och så med vädret. Så det var härligt att vakna upp och se solen stråla i morse.

Innan barnen vaknade passade jag på gå ner till tvättstugan och cykla en halvtimme på motionscykeln. Tänkte fortsätta så på vardagarna. Då är redan motionen avklarad. Det var skönt att sitta där nere i sin ensamhet och lyssna på en av böckerna Anna Jansson skrivit om Maria Vern. Är inne på den tredje boken nu.

Nu ska jag ladda om tvättmaskinen och sen hasta iväg mot tjejerna.

Både bra och dåligt

2011-06-15T13:48:00.001+02:00

Idag på fm. ringde tjejernas sjukgymnast. Hon berättade att tjejerna har fått beviljat än så länge en cykel. Men det ska inte vara några problem och få en till. Förstår inte att dom ens funderar på att det skulle räcka med en cykel till två barn. Andra som har friska tvillingar, skulle väl aldrig köpa en cykel gemensamt till barnen och säga att ni får turas om. Det hade inte jag gjort i alla fall.
Så här ser den ut i alla fall.

Bilden är lånad från handicare

Tjejerna fick prova en modell mindre på mässan i Göteborg i våras. Men den var faktiskt för liten. När Linnea provade som nr 1 fick hon knäna i magen när hon trampade. Så detta är den näst minsta modellen. Hoppas bara att cyklarna kommer hem nu under sommaren.

Det tråkiga är att jag trodde att beslutet ang. tjejernas permobiler skulle vara klart vid det här laget.

Men fick reda att det nyligen är inskickat för beslut. Och det berodde tydligen på att den läkaren som hab har, inte ville skriva på ett läkarutlåtande. Mest för att vi inte har henne som läkare. Det har alltså tagit otaliga veckor bara att få läkaren att skriva på. När dom istället kunde ha kontaktat mig. Vi har ju en ansvarig läkare i Jönköping, som lätt kunde ha skrivit på. Förstår inte varför dom på hab kan ringa och uppdatera om hur läget är. Nu är jag inte så säker på att permobilerna kommer att komma i sommar. Vilket är riktigt trist. För vi hade lite planer utifrån permobilerna. Och dessutom ser tjejerna fram emot att kunna få använda permobilerna. Trist enligt mitt tycke. Det är inte alltid smidigt. Men är i alla fall glad över att cyklarna är beviljade. För det är väldigt ovanligt att barn med handikapp får fritidsgrejer beviljade. Det ingår inte i sortimentet. Det är en klar vinst för oss. Men framförallt för tjejerna.

Klickat hem

2011-06-13T14:13:00.001+02:00

Igår satt jag och letade runt lite efter något nytt somrigt till mig och även en ny klänning var till tjejerna blev det.
Hade tänkt ladda upp lite bilder vad det är jag har klickat hem. Men jag får det inte att fungera. Ni får väl se det sen när tunikorna och topparna har kommit hem.

Bloggtorka

2011-06-10T08:54:00.001+02:00

Har inte haft lust att blogga på ett tag. Men jag är i alla fall tillbaka från sjukskrivningen sen ett par dagar tillbaka. Och det går hur bra som helst. Hade inte trott något annat heller. Måste säga att jag har varit pigg sen dagen efter operationen.

Förra veckan njöt vi av solen och det härliga vädret. Tjejerna har badat i sin nya bassäng. Tänk vad roligt det kan vara att bada i stort sett varje dag. Vi har funderingar på att investera i en ny stor bassäng med stålställning. Mest för att alla ska kunna bada. Och sen för att tjejerna (framförallt Ebba) ska kunna använda puffarna som balans medan hon går på botten i bassängen. Den bästa och mest skonsamma belastningen för benen. Och hon om någon behöver det. Det var så Linnea började gå förra sommaren när vi hade varit på kalas. Med puffar och lagom vattennivå i sjön. Det var häftigt att se. Nu ska vi försöka få Ebba att vilja göra det samma. Både i bassäng och i sjön här hemma när vattnet blivit varmare. Hon gick omkring på ett trappsteg i rehabbassängen i Stockholm i våras. Skönt att bassängerna inte är så dyra längre.

I eftermiddag var det tänkt att jag skulle fixa mina naglar. Men oturligt nog hade någon dubbelbokat. Så då fick jag snällt stå över dagens tid. Det är väl så när man varken ska gifta sig eller ta studenten. Fick en ny tid nästa fredag kl. 18. Lite sent för min smak. Men i dessa tider får man inte vara kräsen. Det är ju trots allt högsäsong hos nageldesignerna.
Var och gjorde en synundersökning här om dagen. Nästa vecka ska jag tillbaka för att prova linserna som är beställda. Oturligt nog hade dom inte just dom linserna jag behöver hemma. Men vad gör det.

Igår satt jag, Carro och tjejerna och gjorde inbjudningskort till tjejernas kalas. Om två veckor fyller tjejerna 4 år. 4 år Redan. Vad tiden går fort. Ebba och Linnea gick loss på alla stickers på dom tillskurna pappren. Det blev riktigt fina kort. Skrev ut texten på datorn. Nu ska jag bara fixa kuvert och skicka iväg korten.

Nu ska jag äta lite frukost och sen blir det en tripp till Jönköping och inhandla bl.a. lite garn och garderobsinredning.

Morsdag

2011-05-30T11:46:00.000+02:00

Igår fick min käre make ett infall när vi satt vid frukostbordet. Han tyckte vi skulle ta en tripp till Västervik och överraska min mamma. Hon hade egentligen annat planerat. Men med lite hjälp av mammas särbo, styrde vi upp det hela smidigt. Vi lyckades även få med oss syrran och hennes goa Neo.
Så efter lite stress och fix kom vi iväg till Västervik. Handlade lite fika och tårta och sen ringde jag och kollade var C och mamma var. Det var lite häftigt att få äran och överraska mamma, eftersom hon inte hade förväntat sig att vi skulle komma och hälsa på.
Fikade lite hos mamma (min gamla lägenhet) först. Tittade på en massa gamla kort från när vi var små. Skulle kunna sitta hela dagen och titta. En hel byrålåda full. Kunde bara konstatera att man var gullig fram till dess att man fick glasögon. Vilket dåligt mode det var då med stora glasögon. Rosa hade jag dessutom.
Sen gick vi ner till stadsparken, så barnen fick gunga och leka av sig. Fick även träffa en av mina allra bästa vänner några timmar. Kul att hon kunde ansluta sig till oss i parken och sen efteråt gå och äta med oss. Tjejerna gillar verkligen henne. Dom busar och stimmar så fort hon är i närheten.
När kvällningen kom var det dags att åka hem. Hade en riktigt bra dag igår med nära och kära. Var dessutom härligt att återse sköna Västervik.

Måste bara...

2011-05-28T00:55:00.000+02:00

... säga att det är roligt att så många är inne och läser i min blogg. Framförallt skriver jag för min egen skull. Att skriva saker som jag inte står för eller är intresserad av är inte min grej. Inte heller att klanka ner på olika typer av människor. Läser en del bloggar. Och vissa blir man så less på. Det ständiga tjatet om att vissa är knäppa hit och andra idioter dit. Men alla skriver ju vad dom själva har lust med.
Jag mår bra av att få skriva av mig. Mer vissa dagar och mindre andra. Det verkar ju vara en hel del som tycker det jag skriver är intressant.

Oro och lite rastning

2011-05-27T23:49:00.000+02:00

I förmiddags började det sticka rejält i fötterna och kände mig lam upp till knävecken. Det första som slog mig var kalk kramp. När man opererat bort sköldkörteln kan körtlarna som utsöndrar kalk till kroppen sluta att fungera för ett tag. Dom är stora som riskorn ungefär. Och som symptom kan man få stickningar i tårna, fingrarna och runt munnen. Men jag tyckte att hela foten stack. Och "lam" i baksidan av benen verkade lite märkligt. Men ringde i alla fall in till kirurg mottagningen och blev beordrad att åka in till laboratoriet för att ta ett kalcium prov. Har ännu inte fått svar på proverna. Men tror inte att det visade för lågt i alla fall. Men fick kalktabletter utskrivet på recept. Om inte annat i förebyggande syfte för att inte få kalk kramper. Det är ca 5% som får kalk kramper av alla som opererar bort körteln. Jag kanske har flax för en gång skull och slipper det. Tänker inte oroa mig så mycket för det i alla fall.

Det enda som stör mig nu är att plåstret på halsen inte är alls så bekvämt och jag känner mig lite lätt strypt. Hoppas jag orkar härda ut i 3 dagar till. Men det lär inte blir roligt. På sjukhuset sa dom att jag egentligen inte behövde plåstret på. Men att det kanske var en trygghet. Men funderar på att ta bort det och vara utan när jag är hemma. Tjejerna tyckte det såg lite otäckt ut när jag tog bort det gamla förut. Det är ett streck med torkat blod på bara. Jättefint i mina ögon. Men förstår tjejernas reaktion. När jag ändå hämtade ut kalktabletterna, köpte jag salva som påskyndar försvinnandet av blåmärken. För någon smart person stack mig lite fel inne på sövningen, så blodkärlet sprack. Det var inte direkt skönt kan jag säga. Dessutom är blåmärket enormt. Ca en dm långt och mörkblått. Det är inget man går och visar upp sig med direkt. Får hoppas att salvan hjälper bara.
Men det viktigaste för mig är ända att få vara pigg och ha energi. Ork att göra grejer. Och det har jag. Och det känns så otroligt bra. Har lärt mig gäspa ordentligt idag. Det känns lite märkligt i strupen fortfarande. Har mer ont från tuben jag hade i halsen. Än själva operationssåret. Hosta är kanonsvårt. Låter som en kolpatient. Rapa är också en upplevelse i sig. Det går lättare och lättare.
Måste säga att den här operationen inte var så farlig som jag hade trott. Och är glad att jag gjode den och att den nu ligger bakom mig. Ska på återbesök om ett par månader till kirurgen som opererade bort den. Han har gjort ett riktigt bra jobb.

Efter provtagningen åkte vi in till Jönköping en sväng för att kolla runt lite på media markt. Finns många fina grejer där. Mycket som man skulle vilja ha. Köpte ett par nya spel till x-boxen.
Åkte vidare till ett matställe som heter Raggmunken. Riktigt god mat där. Är ni i Jönköping, åk dit och ät. Billigt var det också.
Åkte och hämtade tjejerna på dagis, för att sen handla fredagsmys. Hyrde några filmer och köpte godis på hemmakväll också. Mycket mys och bus med tjejerna. Tjejerna gillar att titta på så ska det låta. Dom sitter och klappar händerna (i takt till musiken) och känner igen låtar dom sjunger. Imponerande! Det var inte lönt att sjunga med kände jag. Är alldeles för hes för det. Hoppas det går över snart. Men får väl räkna med att det hänger kvar ett tag till i alla fall. Hoppas bara att hesheten kommer från tuben och inte från själva borttagandet av sköldkörteln.

Nyopererad

2011-05-26T21:41:00.002+02:00

Då ligger man hemma nerbäddad i soffan. Ganska mysigt är det. Mysigare än att ligga i en sjukhussäng i alla fall.
Skulle vara på sjukan vid halv nio. Ganska nervös var jag. Visste ju inte till 100% vad som skulle hända. Att jag skulle operera bort sköldkörteln visste jag ju så klart. Men vägen fram till det var klart. Och efteråt. Man vet ju inte hur man mår när man vaknar upp. Många tårar föll för minsta lilla. Men på något sätt var det skönt att få gråta lite. Väntan var lång i slussen innan samtalet från op kom att det var dags att åka ner. Då var jag riktigt nervös. Hade en sjuksköterskestudent m mig som skulle vara med på min operation. Så hon satt hos mig innan jag fick traska in till sövningsrummet. Var lugn och samlad hela tiden. Förvånandsvärt för en sån ny obehaglig situation. Det kom några tårar medan jag andades i masken. Men det jag inte behövde just då, var att dom inte kunde sätta nål på mig. Tyckte dom stack här och var. Har ett rejält stort blåmärke i ena armväcket där en ådra sprack. Det blev ytterligare ett par stick på olika ställen efter det. Fick till slut första sprutan av två tror jag. Vet att någon sa god natt. Var vaken en väldigt kort stund efter det. Var nere på uppvaket i tre timmar. Var väl vaken någon timma där nere. Kommer ihåg att den första känslan var att det gjorde ont att svälja och att det stramade på halsen. Men det gjorde inte så ont. Var ganska pigg när jag kom upp på rummet. Ringde till älsklingen först. Whiskeyröst var bara förnamnet. Sen ringde jag syrran. Lilltösen skulle sova där mellan onsd och tors. Det hade hon pratat mycket om. Stolt och stor tjej! Tyckte det stramade mer än det gjorde ont. Obekvämt var bara förnamnet. Lite yr var man väl när man var uppe och gick. Bytte om lite. Alltid skönt att ha egna kläder. Sörplade söppe och drack en del saft och vatten. Hade en mycket trevlig rumskompis. Näst intill jämnårig med. Det gjorde vistelsen mycket roligare. Båda händerna "somnade" på mig på kvällen. Eftersom man kan få något som kallas kalkkramper efter giftstruma op, togs det kalkprover på mig. Värdena var på väg upp sa dom. Togs även ett nytt i tidigt morse. Då låg det bättre. I nederkant av godkänt. Kirurgen trodde inte att domnaden hade med kalket att göra. Men jag ska äta extra mejeriprodukter för att undvika att få stickningar i fingrar, runt munnen eller i tårna. I morse efter frukosten och omplåstring och rond, fick jag åka hem. Det var skönt. Kände mig så pigg att jag orkade följa med och hämta Ebba på dagis. Då kände jag mig frisk. Nu ska jag ta igen mig lite, det är en dag i morgon också.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Tänk vad...

2011-05-23T10:41:00.000+02:00

... ett litet samtal kan göra. Nyss ringde en kvinna från kirurgen i Eksjö. Hade tänkt ringa dom idag. Men dom hann före. Fick möjlighet att fråga alla frågor jag har gått och funderat på den senaste veckan. Och nu känner jag mig både trygg och lugn. Lite spännande är det allt och på något sätt ser jag fram emot att bli en erfarenhet rikare. Vad skönt det var att få möjlighet att få prata om hur jag känner och vad jag oroar mig för. Och just nu oroar jag mig inte för något. Men nervös lär jag säkert vara när jag är på väg till sjukhuset. Hujedamig! Ser fram emot när operationen är gjord. Och ser fram emot skillnaden i måendet som kommer. Och framförallt lägga det här bakom mig sen. Mediciner äter jag redan varje dag. Och kommer få göra det resten av livet. Men det gör mig inget. Är så van nu. Och efter operationen kan jag plocka bort en av medicinerna. Den som stänger av körteln så den inte bildar några hormoner. Sen har jag ju ingen körtel kvar. Kan behöva äta D-vitamin varje dag sen. Men det vet jag först efter att operationen är gjord.

Nu måste jag sätta fart med disken och tvätten. Ligger lite efter nere i tvättstugan. Tvättar men orkar inte vika.

Dags att sätta fart

2011-05-20T09:58:00.001+02:00

Har redan förberett en fyllning. Den består av ca 150g choklad (marabou daim) och 2,5 dl grädde. Jag använder laktosfri eftersom flera av de som ska äta inte tål eller är känsliga för laktos. Häll i grädden i en gryta och dela i chokladen. Smält chokladen riktigt långsamt. Det får inte koka. Då kan fyllningen skära sig när man sen vispar den. Helst ska man göra fyllningen på kvällen innan man ska lägga ihop tårtan. Den måste vara riktigt kall. Så eftersom jag gjorde fyllningen nu på morgonen får jag vänta till i eftermiddag innan jag vispar den med elvisp. Det ska bli ett fast fluff.

Det går att använda vilken choklad som helst eller godis. Bara det går att smälta godiset. Så det är bara att låta fantasin och smaklökarna härja fritt.

Underbart duktiga

2011-05-19T22:16:00.001+02:00

Idag efter dagis var vi tvungna att åka och handla lite. Bl.a. grejer till syrran och Neos tårtor som ska göras i morgon. Otroligt kul ska det bli. Ska lägga ut lite recept på fyllningarna under morgondagen.
Men i alla fall, när vi var i affären fick tjejerna åka runt i sina rullstolar. Och dom var så duktiga. Följde mig där jag gick. Och botaniserade i hyllorna. Bröd valdes. Risifrutti och fick hjälp med att lägga varorna i korgen. Vilken lycka för tjejerna att få känna sig självständiga och få se allt med andra ögon. Ebba började till och med att städa hyllan med vällingpaketen. Hon har nog fått mina gener. Haha!
Men gud vad stolt jag var i butiken. Är stolt annars med. Men extra mycket idag. Älskar er tjejer!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Tomt

2011-05-19T12:19:00.000+02:00

Här hemma är det tomt och tyst. Tjejerna är på dagis. Dom trivs och har kul. Men jag saknar dom. För här är det tyst och tomt nu. Dagarna hemma i ensamheten är inte rolig jämt. Lugnt och skönt behövs ibland. Men idag är det inte en sådan dag. Är off idag. Känner mig tom inombords. Har inte lust att göra något. Inte idag. Men borde göra något. Men har inte ork till det. Har helt enkelt inte lust. Sovit för lite i natt. Upptäckterna jag åter igen har gjort, bevisar bara att allt är som det brukar. What to do? Ingen aning. Det är tomt, tomt inombords. Men jag vet vad jag vill och vilka som älskar mig för den jag är utan villkor. Dom personerna dömer inte mig. Att ge villkorslöst älskar jag. Och att få tillbaka villkorslöst är ännu bättre. Det jag vet i dag hade jag velat veta tidigare. Underbar känsla det hade varit. Vill leva i nuet. Och försöker varje dag. Det går bra. Och jag trivs med det. Den underbara känslan. Försöker inte dömma någon. För allt har en orsak, en mening. Men jag vet vad jag vill och vem jag är. Vägen är inte rak, det har jag märkt. Det finns många uppförsbackar och stoppljus. Men när medvinden kommer och ljuset slår över till grönt, då åker jag. Följer vindens kraft. Det är en underbar känsla. Men så är man där igen vid det irriterande knallröda ljuset.
Men en sak vet jag. Jag har blivit välsignad med två underbara barn. Och det finns inget hellre jag vill, är att vara med dom. Hela huset fylls med positiv energi. Då mår jag bra.

Motivation

2011-05-18T13:08:00.001+02:00

Tycker det är svårt med motivationen nu när man vet att man klarar av att gå ner i vikt. Vet i sjutton hur man ska trigga igång motivationen igen. Vill slutföra mitt mål. Och jag vet att jag kan klara det. Men vill egentligen inte lägga mig på latsidan nu när jag har fått igång viktnedgången. Självförtroendet stiger och jag tycker det är skönt att få röra på mig. Tackar stegräknaren för det. Nu mer känns det naturligt att undvika att äta på ett visst sätt och nu undviker jag för stora portioner, mer grönsaker och mindre godis och försöker undvika att fika för mycket. Det är svårt. Men när det gäller godiset, så har det hänt en radikal förändring. Dom senaste veckorna har jag inte skrivit upp vad jag ätit. Men hållt räkningen i möjligaste mån i huvudet. Det ska jag bli bättre på. Börja skriva upp allt igen. Det är inte så jobbigt som många tror. Det går på rutin.
Nu ska jag bara försöka hitta samma motivation som jag hade i dom första veckorna. Vill ju lyckas med den här utmaningen. Har varit med i viktväktarna två gånger och båda gångerna har jag slutat innan jag har nått mitt mål. Sista gången skrev jag in mig i januari förra året. Och framåt juni slutade jag att gå på vägningarna. Varför? Jo för att bröllopsklänningen som vi hade valt passade bra. Och så hade jag satt som mål innan att komma i mina gamla jeans jag hade innan jag blev gravid med tjejerna. Det var så motivationen sjönk och försvann. Var nöjd för stunden. Men nu vill jag verkligen klara det hela vägen fram. Och jag absolut inget datum som jag vill ha nått målet. För man vet aldrig hur vägen till målet ser ut. Men jag har ett litet mål. Ungefär ett halvt kilo i veckan. Det känns lagom. För då hinner även huvudet med. Förändringen sker sakta och man hinner vänja sig vid sitt "nya" jag. Vill absolut inte bli en jojo bantare.
Men det som känns bäst, är att jag gör detta på egen hand. Jag har valt att väga mig "hemma" och går inte på möten. Och för mig funkar det med. Nästan bättre faktiskt.

Veckans vikt

2011-05-18T09:23:00.004+02:00

För fyra veckor sen började jag räkna point igen. Den första veckan vara en kamp mot hungern. Men mest var det nog mot godissuget. Min utgångsvikt var 89 kg. Där lite osäker på vad vågen visade första vägningen. Har gett upp vår egen våg, då jag upptäckt att den inte går att lita på för fem öre. Så nu tar jag mig en morgonpromenad bort till syrran varje onsdagsmorgon för vägning. Jag säger: Det funkar!

v. 17 vikt okänd

v. 18 (fred) 87,7 kg

v.19 (onsd.) 87,3 kg

v. 20 (onsd.) 86 kg

Har minst 6 kg kvar innan jag är nöjd. Dom kilona sitter på magen. Måste träna den mer. Sit ups och plankan får det bli lite oftare.

Dessutom har jag under dessa veckor haft på mig min stegräknare. Åh vad jag älskar den! Har som mål att komma upp i 10000 steg per dag. Några få dagar har det blivit mindre. Men oftast håller jag mig runt tio elva ungefär.

Tänk vad motiverad man kan bli av en stegräknare och en otäck våg.

Stickade mössor

2011-05-18T07:09:00.000+02:00

Idag har min älskade faster varit här och fikat och tjejernas syssling var med. Och det uppskattas rejält. Sicket flams och trams det blir. Men det är så kul att se och höra dom busa. Men visst är man lite orolig att det ska gå överstyr och något dumt händer.

Men i alla fall, efter fikat plockade faster Elisabeth fram sig medhavda påse. I den hade hon sina underbara stickade mössor. Så otroligt fina och framför allt håller dom sig fina läääänge. Och många fina olika har hon och i två olika storlekar. Tror det är 6mån till 2år och en 3-5år.

Ebbas nya mössa i med tre söta blommor.

Ebbas randiga mössa med pastellfärger

Ebbas vita mössa som vi tänkt använda till lite finare tillfällen.

Ebbas "gamla" mössa som använts väldigt flitigt. Och lika fin fortfarande efter minst ett års användning.

Linneas vita gå bort på kalas mössa.

Linneas fina lila mössa med tre söta blommor.

Neas "gamla" mössa. Så fin, fast ändå så använd.

Och den nya i pastellfärger. Nea tröttnade på att vara med på bild.

Det bästa är att mössorna är gjorda i 100% bomull. Vilket betyder att jag kan tvätta dom i 95 grader. Det är kanon när man har barn. Idag tror jag att tjejerna kommer att välja mössorna med blommor på. Den var helt klart en favorit.

Håller även på att läsa...

2011-05-17T11:12:00.003+02:00

... Konsten att vara otrogen på facebook av Gunilla Bergensten. Fick låna pocketboken av syrran för ett tag sen. Men det var först nu i helgen som jag började läsa den. Mycket lättläst och rätt rolig bok. Undrar bara hur vanligt det är att folk är otrogna på facebook.

Flytten till Varberg har inte alls blivit vad Tove hade hoppats på. Nystart och äventyr känns långt borta. Hon och maken Fredrik har inte hittat tillbaka till varandra utan driver istället allt längre isär.

För Tove saknar livet i Göteborg och jobbet på reklambyrån. Facebook blir hennes räddning. Här håller hon kontakt med vännerna. Här väver hon samman dåtid med nutid när hennes nätverk växer med kompisar från förr och nu.

Och det är på Facebook, var annars, hon hittar mannen hon aldrig kunnat glömma. När hon en sen kväll skriver "Tove här, från längesedan" har hon ingen aning om vad det är hon sätter igång.

Konsten att vara otrogen på Facebook är en samtidsroman fylld av både humor och allvar.

Sjöjungfrun

2011-05-17T11:04:00.002+02:00

Håller just nu på att lyssna på Camilla Läckbergs sjätte bok om personerna och livet i Fjällbacka. En väldans massa namn att hålla reda på. Det krävs mycket koncentration för att inte tappa bort vilka som är vilka. Men boken är rätt spännande. Har sex timmar kvar att lyssna. Så om några timmar bör upplösningen börja. Ska bli intressant att se om jag misstänker rätt person...

En man har försvunnit spårlöst i Fjällbacka. Trots att Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation har gjort allt för att finna honom, vet ingen om han är död eller levande. Efter fyra månader hittas han. Mördad, fastfrusen i isen.

Nu är det nära

2011-05-16T21:49:00.000+02:00

Och det kommer kanske att köra ihop sig lite om vi har otur. Men tror att alla bitar kommer att hamna på plats till slut. Efter några samtal så fick jag svar på det jag behövde veta inför det stora. Min och Linneas operationer. Min sköldkörtel ska bort och Linnea ska få en ny lite större port inopererad. Hoppas bara att dom sätter Linneas där den satt innan, precis nedanför nyckelbenet. Dom pratade om att sätta den på andra sidan. Men helst inte. Då blir det ytterligare ett ärr, som hon sen får leva med resten av livet. Hon har en herrans massa redan. Och fler lär det bli. Men helt klart uppskattar jag om dom minimerar antalet så gott det går.
Jag får ett lite längre ärr nedanför halsen. Precis i det tunna vecket som finns där naturligt. Men jag bryr mig inte. Hellre mår jag tipp topp, än grämer mig över ett ärr. Dessutom kommer det påminna mig om hur modig jag var, som vågade sövas och genomgå den här operationen. Märkligt i andras ögon. Stort för mig. Var grymt rädd för att gå till doktorn innan tjejerna föddes. Sen fick man liksom vänja sig. Och focusera på att stötta tjejerna. Men nu när det gäller mig själv, är jag inte längre så modig. Men med lite lugn och focuserande, så kommer det säkert bli bra till slut.

Nu är det strax dags för tv en stund innan läggdags. Idag har det varit en bra dag. Har rört på mig i form av promenader och zumba. Vet en sak. Måste öva på fotarbetet. Tog det lite försiktigt eftersom läkaren sa till mig att ta det lite försiktigt innan jag opererat bort körteln. Så är väldigt noga med att känna efter. Kanske lite för mycket ibland. Men gör inget jag mår fysiskt dåligt av. Dagens steg blir minst 11000. Och då är jag nöjd. Tänk vad motiverad man kan bli av en stegräknare och en otäck våg.

Ja vad säger man

2011-05-15T00:39:00.000+02:00

Ska man skratta eller gråta. Är glad för Erics tredjeplats. Såg ut som han skulle vinna länge. Har suttit nervös hela röstningen igenom. Helt otroligt vilka spridda skurar det blev från dom olika länderna. Det var nog bara några få länder som inte fick 12 poäng. Rätt otroligt faktiskt.
Är till viss del glad för vinnarna eftersom det var svenska låtskrivare och koreograf. Samt svenska körsångerskor. Så att ha två svenska bidrag (1½ kanske) på topp tre är riktigt bra. Just nu känner jag ingenting för vinnarlåten. Men ju mer man lyssnar på den, desto bättre kanske den blir. Inte vet jag.
Att Italien kom som nummer två fattar jag absolut inte. En gubbslok vid ett piano. En totalt urdålig låt som inte platsar i eurovision. Enligt mitt tycke förstås.

Nu ska jag ta och gå och lägga mig. Barnen lär säkert vakna tidigt i morgon också. Skönhetsömnen behövs även för en 31-åring.

Nu så...

2011-05-14T23:28:00.000+02:00

... är det strax dags för rösterna att redovisas. Lite nervöst är det allt. Men varför egentligen. Vad skulle jag kunna göra åt resultatet mer än att rösta. Vilket jag dock inte har gjort.
Hoppas verkligen att Erik "popular" Saade får rättvisa poäng om man jämför med dom flesta andra bidragen så känns Eriks bidrag mest seriöst i showväg.
Nu ska jag hålla tummarna för att det går bra för Sverige i år. Topp 10 hoppas jag på.

Vad tror ni?

Heja Sverige!

2011-05-14T20:14:00.001+02:00

Godiset och snacksen är redan framme (mest för tjejernas skull) och ser fram emot årets eurovision. Har förvisso inte så stora förhoppningar på Sveriges bidrag. Tycker själv att popular m Erik Saade är riktigt bra. Men frågan är ju om resten av Europa m.fl. tycker samma sak. Ofta är det så att när Sverige är topp tippat, så brukar det gå åt skogen. Men självklart hoppas jag på att vi placerar oss högt i listan. Tycker ändå att det är en seger att kvalificera sig till final nu för tiden. Det är en herrans massa länder som är med nu för tiden. Gillar inte the big five. Fine att dom investerar mycket pengar i festivalen. Men då kan lika gärna säga att dom köper sin plats i tävlingen.
Melodifestivalen och Eurovision var bättre förr. Så tycker jag!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Hjälpreda

2011-05-14T14:28:00.001+02:00

Linnea fick vara mammas lilla hjälpreda igår när vi lagade mat. Ångan var rätt otäck tyckte hon.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Ingen rast och ingen ro

2011-05-14T10:15:00.000+02:00

Det är redan fullt ös här hemma. Det ska torkas näsor stup i kvarten. En ropar kissnödig. Två sekunder senare ska det torkas näsa igen. Ingen rast och ingen ro. Om någon timma eller något mer ska jag göra en rabarberpaj och ta med mig bort till svärfar. Maken och svärfar håller på att kapa ved. Och lär hålla på så hela helgen. Känns lite delat. Jättebra att veden blir kapad på så kort tid, men trist att hela helgen försvinner i ett nafs. Och jag får ta tjejerna själv hela helgen. Men vi brudar få hitta på något skoj bara vi. Hade önskat att vädret var bättre, då hade vi lätt kunnat trolla bort många timmar i sandlådan. Tänk så skoj det kan vara att gräva och ösa sand.

Trodde i mitt stilla sinne igår att man skulle få sovmorgon idag. Höll tjejerna vakna till efter nio. Och kan ju säga att jag inte hoppade ur sängen med glädje innan sju i morse när tjejerna vaknade. Ikväll vill jag ha kvalitetstid med maken, så tjejerna får faktiskt gå och lägga sig innan eurovision. Trots att tjejerna gillar Erik Saade.
Linnea sa förut att hon var kär i Erik Saade och skulle gifta sig med honom. Going!!

Nähä! Ska väl ta och göra mig i ordning. Klockan är ju redan efter tio.

Livskvalité

2011-05-12T10:23:00.000+02:00

Det här är livskvalité!

Få spendera tid med mina underbara barn.

Och dessutom få spendera den tiden utomhus i det härliga vårvädret.

Igår efter dagis tog vi en liten fika på altanen innan vi traskade ner till sandlådan, där vi spenderade flera timmar innan det var dags för middag. Härliga dagar nu när solen åter skiner igen.

Sanning eller inte sanning det är frågan

2011-05-12T08:54:00.000+02:00

Tänk om folk var som pengar.. då hade man bara kunnat lyfta upp dem mot ljuset för att se om dom är äkta eller falska.

Tänk vad mycket lidande man kunde ha besparat sig dom senaste åren. Skulle kunna spy åt det nu så här flera år efter all skit har passerat och jag tänker, dom människorna har haft sin chans och aldrig kommer den tillbaka. Vill ha så lite med dom som har fyllt mig med skit. Men JAG vet vilken sanningen är. Och jag tänker aldrig låta mig trampas på igen. Aldrig någonsin!

Men det måste väl vara mycket lättare att hålla sig till sanningen än att hela tiden hitta på lögner...

Lättlunch

2011-05-11T13:13:00.001+02:00

Är inte så hungrig. Så därför får det bli något lätt. Smothie bestående av juice, yoghurt, frusna bär. Och dinkelrut knäckebröd m smör, mini keso och rädisor. Alltsammans blir 8 pro points.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Att komma tillbaka...

2011-05-10T09:52:00.000+02:00

... till det som har varit och bli ännu bättre känns som en lång väg att gå för Ebba. När rädslan och oron är så mycket starkare än själva vinsten man får av resultatet.
Så här har det varit varje gång vadd har plockats bort. Med all förståelse förstås. Och det krävs en herrans massa tålamod. Och det är svårt att alltid ha så bra tålamod. Men man måste. Annars blir det inte bra. Och det blir bättre och bättre för varje dag. Rädslan försvinner mer och mer. Men glädjen över att inte ha ont i spikarna längre har inte kommit än. Mest tror jag att det beror på att muskler och leder fortfarande är stela efter att bara ha varit stilla i vadd i nästan tre veckor. Så många muskler finns inte kvar i benet heller. Det är som ett helt företag att lyfta benet vid träning. Så en annan typ av smärta plågar henne fortfarande. Men ser fram emot tiden som kommer, när ingen smärta finns dagligen. Och nu får man hoppas att spikarna stannar där dom ska vara.
Insåg redan på söndagen att dagis på måndagen var en omöjlighet. Nu är ju dagispersonalen helt underbara. Så jag tvivlade inte på att det trots allt skulle gå bra. Men kände att hon var lite för rädd och orolig för att skicka iväg henne. Men det ska inte vara näst intill omöjligt att ta på och av byxor när dom är på dagis.
Fick ett samtal från dagis nu. Och allt går bra. Ebba får bestämma själv om hon vill åka rullstol eller vara på golvet. Och rullstol it is! Huvudsaken är att hon är nöjd och glad.
Har fått lite olika grejer vi ska träna på från sjukgymnasten i Stockholm. Och det går bra. Men Ebba är inte så entusiastisk. Så då får man gå in och vara bestämd och proppsa på att vi ska träna. Och jag vet att Ebba tycker att det trots allt rätt skoj att träna. Hänga på pilatesbollen och gunga och skjuta ifrån med fötterna och stäcka upp var rätt skoj. Särskillt när Linnea stod mittemot och hängde på sin boll. Då skrattades det gott. Så den träningen ska vi göra ofta.

Tacksam X 5

2011-05-07T13:52:00.001+02:00

Idag är jag otroligt tacksam för att:

1. Ebba är världens modigaste tjej.
2. Linnea här helt slutat med blöja.
3. Vädret är så fantastiskt.
4. Jag har så roligt jobb.
5. Vi har ett hem och mat på bordet flera gånger varje dag.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Helgfint

2011-05-07T11:34:00.001+02:00

Kände att jag ville lyxa till det och måla naglarna idag. Lånade tjejernas silverglittriga nagellack.

Published with Blogger-droid v1.6.8

I morgon är det dags...

2011-05-06T11:20:00.000+02:00

... att ta bort Ebbas vadd. Nästan tre veckor har gått sen vi åkte till Stockholm för att bara flytta på några spikar på rymmen. Men blev en helt annan utgång med så mycket bättre resultat. Det vill jag hoppas på i alla fall. Och nog märker man det på Ebba. Inte alls nedslagen av det stora blå paket som pryder hennes vänstra ben. Lite trött på det är hon allt. Det är i vägen och tungt när hon vill ta sig fram. Och det märks att hon är redo att bli av med det. Tror hon ser fram emot att bli av med det nu. Men tror också att tryggheten i vadden kommer att försvinna i samma stund som vi börjar klippa bort vadden, bit för bit. Men å andra sidan tror jag att hon kommer bygga en ny trygghet när hon märker att benet inte gör ont och att spikarna inte längre gör ont i skinkan. Hon kommer bli riktigt glad över det. Nu hoppas vi bara att spikarna stannar där dom ska vara. Så hon får en chans till att känna trygghet i att röra sig obehindrat och nu kanske till och med vilja stå. Och i framtiden kunna gå med rullator. Att hoppas på att hon ska kunna gå utan stöd som Linnea vilja jag inte ens hoppas på. Visst vore det underbart. Men Ebba har inte alls den drivkraften som Linnea har. Visst säger hon att hon vill lära sig. Men att jobba sig fram till segern, är inte alls lika självklar. Vägen har varit lång och väldigt kurvig med en herrans massa uppförsbackar för Ebba. Men tror att Ebba snart får lite medvind. Det har hon förtjänat och det behöver hon. Om inte annat för självförtroendet.
Det är så skönt att se glädjen i hennes ögon nu när smärtan från spikarna är borta. Och det trots att hon har ett stort blått paket runt benet.

Jag älskar dig min underbara Ebba. Varje dag med dig och din syster är underbar.

Vår duktiga tjej

2011-05-05T19:31:00.001+02:00

Ebba har skrivit sitt namn helt själv. Hon har kunnat e väldigt länge. B lärde hon sig för ett tag sen. Och a lärde hon sig efter ett par gångers övning nu ikväll. Tycker det är riktigt duktigt för att vara 3 år och 10 mån.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Stackars djur

2011-05-05T18:22:00.001+02:00

Blir så besviken på föräldrar som låter sina barn praktiskt taget misshandla familjens djur. Djur ska behandlas väl och med respekt. Barn som bär omkring på katter och dyl. uppochner och helt plötsligt kasta iväg djuret. Eller jaga djuret och dra den i svansen.
Och då undrar jag. Var är föräldrarna? Varför har man djur när man behandlar djuret på det sättet. Tycker det är väldigt viktigt att lära sina barn tidigt hur man ska behandla hundar och katter med flera. Inte undra på att familjens hund en dag biter ifrån när den en dag får nog. Och vad lär sig barnen? Att djur är vatten värda, som man får behandla hur som helst.

Så för faan föräldrar lär era barn hur man SKA behandla djur.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Camilla Läckberg

2011-05-05T10:48:00.003+02:00

Just nu håller jag och syrran på att lyssna på ännu en Camilla Läckberg bok. Det är den 5:e av 7 böcker om samhället Fjällbacka. Har inte läst/lyssnat på en enda innan. Medan syster har lyssnat eller läst dom ett flertal gånger.

Första boken i serien heter Isprinsessan.
'Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg. Handlingen utspelar sig vintertid i Camilla Läckbergs hemort Fjällbacka.

Andra boken heter Predikanten
En liten pojke smiter ut för att leka riddare i Kungsklyftan i Fjällbacka. Leken får ett brådstörtat slut när han får syn på en död kvinna. Polis kallas till platsen och mystiken tätnar när man under den mördade kivnnan hittar ytterligare två kvinnoskelett. Patrik Hedström och hans kolleger vid Tanumshedepolisen ställs inför ett svårlöst mysterium. Är mördaren död eller inte?

Tredje boken vi lyssnat på är Stenhuggaren
Kusligheter mitt i idyllen. När en av Fjällbackas hummerfiskare hittar en liten flicka drunknad, tror man först att hon dött av en olyckshändelse. Men obduktionen visar att hon har sötvatten med tvålrester i lungorna. Men vem kan ha velat 7 åriga Sara så illa? Och varför?

Sen kommer Olycksfågeln
Poliserna i Tanumshede drabbas av ond bråd död. Men polisen anar oråd och det de finner är chockerande en seriemördare har alldeles för länge fått härja ostört, utan att någon misstänkt något. Någon har arrangerat mord som olyckor, men har vid varje mord medvetet lämnat ett tydligt spår, som ingen upptäckt förrän nu.

Den vi lyssnar på nu heter Tyskungen
Hur mycket vet vi egentligen om våra föräldrar? Vilka hemligheter i det förflutna kan förklara handlingar i nuet? Dessa frågor tvingas Erica brottas med när hon inser att hennes döda mor under andra världskriget umgicks i samma krets som den äldre man som hittas mördad i sitt hem i Fjällbacka. Vem eller vilka var beredda att döda för att sanningen om det förflutna inte skulle komma fram?

Än så länge har jag Predikanten och Stenhuggaren som favoriter. Men Predikanten är helt klart äckligast.
Camilla Läckberg håller en på stäckbänken ända till slutet av böckerna, innan man får reda på vem mördaren är. Men oftast tar det bara ett par timmar in i lyssnandet innan man kan börja ana vem det är. Men så tillkommer något nytt och man blir osäker på om det verkligen är den man tror att det är.
Böckerna blir bara bättre och bättre. Bortsett från olycksfågeln, som jag själv tyckte var rätt trist.

De två kvarvarande böckerna vi har att lyssna på heter Sjöjungfrun och Fyrvaktaren. Undra om det kommer någon ny bok snart efter Fyrvaktaren.

Vilken Camilla Läckberg bok har ni som favorit?

Jag lyssnar via Storytel

Symöteslåda

2011-05-04T13:00:00.000+02:00

Det här är en av mina favoriter från en av vikt väktarnas kokböcker.

6 portioner 11 pro points/port

500g mager kassler i tärningar
350g bandspagetti
1 strimlad purjolök
3 finhackade klyftor vitlök (kan uteslutas)
1 finhackad röd paprika
2 tsk flytande margarin eller olja
1½ tsk dragon
2 dl frysta gröna ärtor
1 msk tomatpuré
1 dl matlagningsgrädde
2 dl lättmjölk
salt och peppar efter smak

Ostsås
2dl riven ost, max 17%
1 dl matlagningsgrädde
1 dl lättmjölk

Koka spaghettin efter anvisningarna på paketet. Häll av vattnet. Smörj en ugnssäker form med 1 tsk olja el flytande margarin. Häll i spaghettin i formen. Fräs purjolök, paprika, vitlök och kassler i resten av oljan el. margarinet. Låt fräsa i ca 10 min. Lägg sedan i ärter, dragon, tomatpuré, lättmjölk och matlagningsgrädde. Låt småkoka ytterligare 3-4 min. Krydda och häll röran över spaghettin. Blanda ost, grädde, mjölk och häll över. Gratinera i ugn 225grader i ca 20 min. Servera med en sallad.

Har omvandlat receptet från dåtidens points till dagens pro points.

Håll tillgodo!!

100

2011-05-04T09:32:00.000+02:00

Detta är mitt hundrade inlägg på denna bloggen. Och vad ska man skriva idag då. Har haft lite bloggtorka den senaste tiden. Dagarna har liksom rullat på och den mesta tiden har ägnats åt att sysselsätta Ebba nu när hon varit hemma från dagis. Men idag är första dagen på dagis igen efter operationen. Det är nu 15 dagar sen operationen. Redan säger jag. Vad tiden har gått fort. Och tänk vilket jobb ortopeden har lagt på att linda vadd. I vanliga fall brukar vadden börja glida efter knappt en vecka. Men nu sitter det näst intill likadant efter hela två veckor. Helt otroligt! Och vad skönt för Ebba. Tryggheten i det bra vadderade benet, har gjort att hon efter knappt en vecka började hasa runt på golvet och några dagar efter det, börja ta sig ner från säng och stol. Trodde att Ebba skulle nedslås av att hon blev extremt begränsad. Men inte denna gången. Och jag står häpen och ser på henne när hon på eget initiativ flyttar sig utifrån vad hon vill göra. Berömmen har haglat dom senaste veckorna. Och på lördag är det dags plocka av vadden. Då har det gått nästan tre veckor. Vill helst att det ska sitta i minst tre veckor. Men så som Ebba har längtat efter att få sitta och leka i sandlådan, så väljer vi att plocka bort det ett par dagar tidigare, så att hon ska få njuta av sanden i helgen. Ortopeden sa minst två veckor, tre veckor är bra och fyra veckor är optimalt. Så vi får se hur vädret är i helgen. Regnar det och är kallt, kan hon lika gärna ha vadden på till söndagen istället för lördagen. Ortopeden har gjort ett mycket bra jobb. Vadden har gjort sitt till. Men tror att antalet spikar har gjort ännu bättre stabilitet. Innan hade hon tre stycken. Nu har hon fem st lite längre spikar. Skelettet har vuxit på både längden och bredden. Kul!!

Idag är alltså min första dag helt själv hemma på två veckor. Känns både skönt men också ensamt. Idag har jag tänkt att göra det jag gjort dom senaste dagarna också. STÄDA!! Fy sjutton vad otacksamt städning är. Särskillt när man har två hundar och tre katter och barn som älskar att leka i sandlådan. Men vad gör det, när man mår bra av att städa. Nästan som terapi. Men tråkigt som fan är det.

Valborg

2011-05-02T15:30:00.001+02:00

Hade stor förhoppning om att detta året skulle minsann vädret vara så mycket bättre. Det började så bra. Men sen kom både snö och regn. Vissa ynklingar stannade hemma i värmen. Nämner inga namn, men två karlar var det. Vi pälsade på oss och regnskydd på och paraplyer upp. Ute i VÄLDIGT god tid, som varje år. Ska skriva upp till nästa år att det börjar 9 och inte 8. Lagom till det började, slutade det regna. Vi stod och tittade en stund på elden och blåsorkestern. För att sen utan förvarning överrösas med fyrverkerier. Varpå båda tjejerna blev rädda och ville hem. Så jag gick en bit bort. Kan också tillägga att hörselskydden var på. Men är man lite rädd, så är man.
Det bästa med kvällen var maten vi åt. Grillat med all dess tillbehör som ingår.

Och som början av maj är som mest, blir man inte förvånad när det är 1,2 plusgrader när man går upp på morgonen. Så fram m vinterjackorna igen.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Vår Stockholmsresa

2011-04-27T14:08:00.000+02:00

Ska försöka göra historian kort...
På måndag kvällen startade bilfärden mot Stockholm. Barnen fick dagen till ära, se på film bak i bilen. 4,5 timmas resa är ingen höjdare för små barn. Men det gick faktiskt väldigt bra.
Väl uppe i Stockholm var det lugnt en stund tills barnkirurgen kom på att dom ville prova Linneas port på måndagen istället för på morgonen på tisdagen. Visst fine, det kan vi väl göra då. Lite halvt onödigt. Men jag lät dom hållas. Dom visste säkert bättre än mig i det läget. Efter mycket skrik och protester satte dom Neas nål. Sen skulle då den propplösande vätskan sprutas in i porten för att se om resultatet blev bättre efter. Det var ingen höjdare heller. Två timmar senare skulle då den här vätskan dras ut. Klockan var då två på natten. Och ingen vätska kom ut den gången heller. Blev inte ett dugg förvånad.
Eftersom Ebba hade duschat med descutan hemma en gång innan vi åkte, så behövdes det bara duschas en gång på kvällen istället för två. På Ebba satte dom droppet dagen efter sen.

På tisdagen var det dags för båda tjejernas operationer. Först sa dom att Linnea skulle opereras kl. 11. Men tiden gick och ingen ny tid meddelades. Så vi väntade och väntade...
Nere på narkosmötet med Ebba fick jag reda på att Ebba var planerad för operation strax efter ett. Men tiden gick där med till vi tillslut fick reda på att det var Ebbas tur så fort patienten före var klar. Klockan hann bli halv tre innan Ebba och hennes pappa traskade ner till sövningen, som för övrigt gick bra. Ebba deltog, men pratade inte med dom på narkosen. Bara nickade eller skakade på huvudet.
Strax efter att Ebba rullats iväg, var det Linneas tur också. Hon var lite lätt skärrad. Sen porten började strula har hon bara förknippat sjukhus med otäckt och smärta. Så hon tyckte inte alls att sövningen var rolig. Hon ville inte rullas ner och när hon satt i mitt knä inne på op började hon gråta. Det kändes otroligt jobbigt och var inte alls beredd på att det skulle inträffa. Det har ju gått bra alla andra gånger dom har blivit sövda. Men jag tror att det berodde på att läkaren sprutade in för lite "sovmedel" så när jag sa god natt och vi ses sen, somnade hon inte utan började gråta istället. Så då fick dom spruta in resten också. På Ebba sprutade dom in allt i sprutan på en gång. Och Ebba somnade lugnt och fint. Helt onödigt att chansa och se om Linnea somnade på halva sprutan. Onödig oro för framförallt Linnea. Men för mig som förälder med.
Efter ett par nervösa timmar (brukar inte vara nervös) ringde så mobilen. Linnea var klar och dom hade börjat väcka henne. Så jag traskade ner till väntrummet. Barnkirurgen som hade opererat Linnea kom in till mig och berättade att dom hade plockat bort porten. Men hälften av informationen han gav, missade jag då. Vet att jag blev ledsen. Så han måste ha berättat att han inte kunde sätta i någon ny port då. Men det gick väl inte riktigt in. Sen satt jag länge och väl och väntade på att någon skulle komma och hämta mig. Men det kom ingen och tankarna skenade iväg. Visste att hon hade fått någon form av reaktion på sovmedlet. Hon hade blivit svullen runt ögonen och fått en massa röda prickar. Så då tänkte jag att hon kanske hade blivit sämre medan jag satt och väntade. Under operationen var läget stabilt och hon var inte svullen i halsen eller tungan. Hon hade även fått antihistaminer som tar bort svullnaden och tar bort klådan. Allergimedicin helt enkelt.
Efter mycket om och men gick jag upp och hämtade maken som var på avdelningen. När vi sen gick omkring där nere vid operationskorridorerna och uppvakningsrummet, såg vi att dom hade flyttat uppvaket till ett annat rum. När jag kom in där, hade precis Linnea rullats in. Hon sov så djupt och rofyllt. Pulsen låg bra och syresättningen var bra den också. Efter en stund dom Ted ner för han hade det väl långtråkigt där uppe. Det dröjde ytterligare en tid innan Ebba rullades in också. Men först kom vårt guldkorn till ortoped in och berättade vad han hade gjort med Ebbas ben. Han hade tyvärr varit tvungen att räta upp benet också. För det hade kroknat lite. Vet inte om det hade berott på att hon vuxit eller om det hade berott på att spikarna hade glidit upp i skinkan. Kanske en kombination. För nu var benet inlindat i en väldans massa vadd istället som vi trodde en plåsterlapp på skinkan. Innan hade hon tre spikar i lårbenet. Men nu hade han satt dit fem istället. Som var längre dessutom. Men han ville göra det bästa för Ebba. Och då köper jag det. För han vet väldigt väl vad OI-barn behöver. Han är verkligen kanon som ortoped. Men så klart kändes det som ännu ett bakslag. Allt blev med ens så mycket mer omständigt. Först att Linnea måste åka upp en gång till för att operera in en ny port och sen ha Ebba i vadd i tre veckor, nu lagom när det är varmt och skönt ute och sandlådesäsongen är på topp. Det var bara att bita ihop och komma igen. Men nu mådde båda tjejerna bra i alla fall. Det var huvudsaken.

På onsdagen fick Ebba bara vara och repa sig från operationen. Hon var inte helt tillfreds med det stora paketet runt benet hon hade fått dagen innan. Hon sysselsatte sig med att hissa sig upp och ner i sjukhussängen i stort sett hela dagen. Förutom några turer i en stor lånad rullstol. Linnea fick också låna en. Var ute en sväng i dagrummet också. Dagarna flyter ihop lite. Så det är svårt att komma ihåg vilken dag vi gjorde vad.
På onsdagen var det även meningen att Linnea skulle ha gjort en magnetröntgen. Strax efter nio kom kirurgen in och sa att hon skulle röntgas kl. 14. Vilket innebar att hon skulle fasta i sex timmar innan, eftersom hon skulle sövas inför den. Men eftersom det bara blev fem timmars fasta, var vi tvungna att avstå den tiden. Vilket då skulle betyda att vi blev kvar ytterligare en dag till på sjukhuset. Ville inte!

Torsdagen väntade vi oss igenom tror jag. Ebba var fysiskt klar för hemfärd. Hon hade inte speciellt ont och droppet var bortplockat. Linnea hade fått en tid på röntgen kl. 12. Timmarna segade sig fram. Klockan blev tolv, hon blev även ett innan jag gick bort till sköterskornas kontor och frågade vad som händer. Då sa dom att Linnea var inplanerad närmare kl 14. Blev upprörd och uttryckte mina protester. Om dom ändå hade gjort oss beredda på att det troligtvis skulle tillkomma förseningar. Vi väntade ju bara på att göra röntgen och sen när Linnea blivit pigg och ätit och kissat, så skulle vi åka hem. Tror klockan blev strax efter två innan Linnea och pappan gick ner till ännu en sövning. Denna gången var Linnea lugnare och ville delta mer. Det enda hon satte sig upp mot, var att hon tyckte att läkaren sprutade in vätskan lite för fort.
Eftersom Linnea hade fått en reaktion två dagar innan vid sövning, valdes det ut andra sovmedel. Vilket gjorde att det inte blev någon reaktion denna gången. Kanon!!
Knappt en timme nere på uppvaket, satte sig Linnea upp och sa att hon nu sovit färdigt. Och ville upp till Ebba och pappa. Så det var bara för personalen på uppvaket att ringa till avdelningen och säga att dom kunde komma och hämta oss.
Linnea sa att hennes mage kurrade och en piggelin intogs. Men damen tyckte inte att det räckte. Så straxt efter glassen intogs en macka och lite saft. Och eftersom det gick bra, fick hon även lagad mat på det. Så nu var energin påfylld och sockernivån återställd.
Problemet var nu att en sköterska hade berättat att dom brukar behålla barnen ca sex timmar efter sövningen. Men det tyckte jag var helt onödigt eftersom Linnea mådde så bra. Men fick svar från en läkare att det var okej att åka hem mellan sju och åtta på kvällen istället.
Så klockan åtta rullade vi ut från sjukhusparkeringen. Det tog ungefär en halvtimma med Linneas hjälp att ta av dom två små slangarna som suttit i Linneas fötter. PVK tror jag att det heter.
Tack vare sköterskorna har nog Linnea tappat en del rädsla för att få vätska insprutat. Men problemet med att sätta nålar finns fortfarande kvar. Vi ska försöka åka till lekterapin i Jkpg och arbeta bort den rädslan.
Med tre stopp (handla, Mc D och hämta ägg) på vägen hem, landade vi hemma kl. 1 på natten.
Även fast man var trött och sliten, kände alla att det var skönt att vara hemma. Borta funkar, men hemma allra bäst.

Påskägg

2011-04-23T11:22:00.001+02:00

För en stund sen fick kidzen sina påskägg. Tjejerna tror verkligen på påskharen. Lite roligt faktiskt. För att fylla ut tjejernas ägg lite, köpte jag även två nagellack var och en liten väckarklocka. Klockorna hittade jag på eko i Jönköping. Tror att dom är 5 cm höga bara.

Ha en fortsatt härlig påsk!

Nästa vecka har jag tänkt att skriva om veckans Stockholmsresa. 3 dygn på sjukhus är ingen höjdare.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Nu äntligen...

2011-04-14T20:14:00.002+02:00

...är det någon som fattar vad vi vill och behöver. Idag var vi åter igen på Ryhov, jag och Linnea. Med inställningen att allt skulle lösa sig och att läkaren skulle gå på min linje. Igår ringde dom och frågade om vi kunde tänka oss att komma in och prova något som kallas aktilys. Det löser upp blodproppar. Dom ville testa ifall porten hade klaggat igen. Fick träffa en sköterska först (som vi har träffat innan). Sen kom en läkare in och en narkosläkare. Men det narkosläkaren inte verkat ha fattat, var att jag ville att dom skulle skicka oss till Stockholm. PUNKT! För han satt nämligen i stort sett bara och föreläste om varför dom inte ville ta sig an Linnea. Han kan ju inte ha läst anteckningarna om vad som sagts tidigare. Och vilka mina önskemål var. Narkosläkaren tyckte inte att aktilysen var en bra grej att göra, eftersom vi provat den en gång. Då funkade bara porten tillfälligt. Och så sa jag också att jag inte ville strula m kontrast. Eftersom vi använder porten ofta, så vill inte jag att barnen ska få en sne bild av porten. Som något man är rädd för och något som gör ont. Det är jobbigt som det är ändå. Men båda läkarna respekterade mitt beslut och var lyhörda för vad jag hade att säga. Så Stockholm it is! Nästa vecka någon gång. Hoppas på att det ska bli tisd. eller senast onsd. Och från och med nu, står det i journalen att alla planerade operationer på tjejerna ska utföras i Stockholm. Då blir det inga fler onödiga och jobbiga valser fram och tillbaka, när en operation kommer på tal. Så vida det inte blir akut vill säga. Är mycket nöjd med dagen. Behövde bara prata och Linnea fick göra ett ul på halsen och porten för att utesluta fler blodproppar.
Sen tog vi lunch på Mc D och sen en sväng till det stora blå huset (IKEA).

Published with Blogger-droid v1.6.8

Fy faan rent ut sagt

2011-04-13T18:46:00.000+02:00

Får anställda inom vården bete sig hur som helst mot sina patienter med familj? Nä, skulle inte tro det. Men ibland eller ofta undrar jag om så är fallet. Som ni känner till har mina kära barn ett fysiskt handikapp. Vilket genererar till att vi vistas regelbundet på sjukhus. Igår var det dags för medicinering. Och som vanligt fungerade inte Linneas port som hon har inopererad. I den sätter dom nålen istället för att behöva sticka henne i händerna vid varje tillfället dom behöver ta blod eller ge medicin. När sköterskorna skulle spruta in koksalt inför medicineringen, så började Linnea klaga och tillslut blev hon ledsen och tog sig på sidan vid halsen. Där sitter nämligen slangen som går in i en ven. Ingen vätska kunde heller tas ut. Vid lunch fick vi komma ner till röntgen. Till en bild ville dom spruta in kontrastvätska, så dom skulle kunna se vart vätskan dom sprutar in tar vägen. Hon på röntgen började med koksalt. 1,2 ml koksalt fick hon in innan Linnea började skrika och hålla sig för halsen. Det märktes på henne att hon var livrädd och mycket obekväm med situationen.
Uppe på rummet på dagvården sen kom en narkosläkaren som beordrade Linnea att vara mycket stilla. För på bilderna såg dom att slangen lossnat. Okej, det här var ju lite otäckt. Narkosläkaren sa även att dom kunde operera bort den och sätta i en ny samma kväll. Oj, klarar dom det i Jönköping tänkte jag. Efter en stund kom nästa narkosläkare in och sa att dom inte ville sätta i en ny port, men att dom kunde ta bort den som inte fungerar. Sen på med emla plåster och upp till avdelningen som hon skulle vara på innan och efter operationen. Linnea var nu fullt inställd på att hon skulle opereras och sova över natt på sjukhuset. Skönt att hon var så inriktad kände jag.
Efter en stund kom narkosläkare två upp igen för att berätta att dom inte skulle operera henne alls i Jönköping. Jag kan acceptera anledningen. För den var att dom inte kände sig säkra på det. Och ifall det tillkommer några komplikationer. Känner mig 100% trygg med ortopeder och kirurger uppe på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Men det jag är så jävla förbannad på är hur dom sköter saker och ting. Först att dom skrämde skiten ur mig med att satt inte Linnea stilla, så kunde slangen lossna helt och fara iväg i blodomloppet vidare till lungorna. Och för det andra så är det inte så jävla kul att sitta timme efter timme och vänta på något som sen inte blir av. Då tycker jag att det hade varit bättre om dom hade sagt ifrån på en gång. Och skickat oss till Stockholm direkt.

Sen försökte dom få oss att ligga kvar över natt ifall det skulle bli så att vi var tvungna att åka till Stockholm tidigt i morgon bitti. Hoppa och skit. Jag ska ta med min familj hem, så vi kunde äta och ev. börja packa. Inte hade jag tänkt åka till Stockholm utan något ombyte eller hygienartiklar. Och det var väl tur det. Jönköping ringde inte för än i förmiddags och tyckte att vi skulle komma in och försöka ta en kontraströntgen. Det tänker inte vi delta i svarade jag bestämt. För jag var med och såg henne få panik förra gången dom försökte spola in koksaltet. Så nej tack!
Nu på eftermiddagen undrade dom om vi kunde tänka oss att komma in i morgon bitti och få propplösande medel i Linneas port. Fine tänkte jag, Dom kan ju få prova. För nu har dom fått bedömningen från Stockholm. Och i Stockholm kunde dom inte se att slangen var loss. Men vad faan! Nu blev jag uppskrämd av jönköpingspersonalen helt i onödan. Så jävla klumpigt. Så hedan efter tänker jag jag be dom hålla tyst fram till dess att dom i Sthlm har gjort sin bedömning. För det är dom jag litar på och känner fullt förtroende för. Men är inte alls sugen på att åka in till Jönköping i morgon med Linnea. Men jag ska ge dom en ytte pytte chans till. Men dom får en chans att spruta in lösgörande medel. För jag tänker inte se henne plågas. Mycket får dom utstå tjejerna. Men det finns gränser även för oss.

En blogg till

2011-04-11T10:18:00.001+02:00

Idag har jag fixat det sista på min andra blogg. I den bloggen kommer jag lägga ut lite hobbygrejer jag håller på med. Mest för min egen skull. Men även kanske som inspiration för andra. Det kommer vara allt från bakverk till glitterlyktor. Kommer nog mestadels blogga från mobilen. Känns smidigast så, eftersom jag lägger in en del bilder från telefonen. Utan mina olika projekt som kommer och går skulle vardagen bli rätt trist.

På återseende!

VÅR

2011-04-10T11:32:00.002+02:00

Det är så härligt att känna dom varma vindarna. Solens strålar mot ansiktet. Tjejerna leker i sandlådan, maken städar altanen och jag sällskapar tjejerna på en stol i den härliga solen. I eftermiddag blir det grillat.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Naglar

2011-04-08T21:52:00.002+02:00

Idag har jag varit och snyggat till mina naglar. Mitt kusinbarn har börjat göra akrylnaglar. Har länge funderat på att beställa tid på salong. Men tycker att det är lite dyrt. Så tog tillfället i akt nu när hon var hemma.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Läkarbesök

2011-03-31T16:46:00.002+02:00

Idag fick jag ta mig en tripp till Eksjö, för att träffa en kirurg. En kirurg som troligtvis som ska skära i mig sen. Sen som tur är. Inte inom dom närmsta veckorna. Men innan sommaren blir det. Tur det men samtidigt obehagligt nära. Så nära att jag känner att ångesten kryper sig på mig. Det som skrämmer mig mest är om jag kommer att få panik innan sövningen och hur jag kommer må efter operationen. Vill vara förberedd på allt innan, så jag slipper överraskas negativt sen. Men jag tror att om jag klarar sövningen utan att gripas av panik, så går nog timmarna på uppvaket bra med. Då är det liksom redan klart ju. Men det fanns ett par komplikationer också. Heshet i flera månader och kalkbrist. Men det är inget jag oroar mig för. Har ju inget val. Operationen måste bli av. Det är bäst så, säger läkarna. Mötet m läkarna gav mig ingen trygghet tyvärr. Men som tur va fick jag trygghetskänslan hos narkosläkaren efter. Fick ta blodprov och blodtrycket. Nu tänker jag inte grubbla så mycket. Utan må bra och njuta. Vill inte förstöra flera veckor genom att gå och fundera och oroa mig. Det är bara onödigt.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Mönster målning

2011-03-29T16:39:00.001+02:00

Har suttit och ritat av lite pärlplatte mönster som är tjejernas. Det är så kul att få skapa lite. Vare sig det är rita korsstygns mönster. Eller glittra lyktor. Och brisera och sy. Jag mår så bra av att få skapa. Får sån energi. Och kan jag då lyssna på en bok samtidigt, är dagen räddad.

Published with Blogger-droid v1.6.7